Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

ROCKBJÖRNEN PRESENTERAS AV

Superhet fräck fest, Beyoncé

Publicerad 2013-05-29

Beyoncé bjuder på en mänsklig show – så många Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus får stjärnans konsert i Norge!

OSLO. Hon må kalla sig ”mrs ­Carter” på den här turnén.

Men det finns ingenting i Beyoncés glittriga, eleganta, färgsprakande, fräcka och på alla sätt väldigt underhållande show som indikerar att hon har slutat vara en independent woman.

”Mrs Carter Show Tour” heter Beyoncé Knowles turné, den som är en av vårens mest omtalade och framemotsedda och gästar Globen i Stockholm i kväll.

På sina håll har det hörts ­invändningar mot det namnet. Det skulle indikera att den Beyoncé som i både Destiny’s Child och solo varit en ­förebild för unga tjejer världen över nu ­retirerar och ­nöjer sig med att i första hand ­vara fru till ­Jay-Z.

Men som vanligt med folk som är snabba att tycka och ­döma kan ­ingen av dem som för fram den sortens åsikter ha sett den här showen.

Beyoncé är mer stjärna, mer ­artist, mer självklar, superproffsig boss över hela spektaklet, än någonsin.

Föreställningen som även markerar tioårsjubileet av hennes ­solokarriär är en ­superkoreograferad, högteknologisk produktion med ­obefintligt utrymme för spontanitet och infall, men för att vara den sortens konsert känns den ovanligt varm och mänsklig. Långt ifrån Madonnas senaste isdrottningslika uppvisningar.

Unga tjejer i majoritet

Det är en riktigt varm kväll i ­Oslo och ännu varmare inne på Telenor Arena, där tusentals unga ­tjejer – de är i massiv majoritet i kväll – har klätt upp sig för fest.

Och fest blir det. Den 31-­åriga sångerskan från Houston sköter värdskapet galant, ser till att det aldrig blir tråkigt, på sin höjd ­någon svacka.

Hon har en utmärkt, väl tilltagen damorkester, tio dansare och en show som utan att bryta ny mark vad gäller spektakel ändå känns ­genuint ­modern.

Tvära kast

Det finns ett lätt tema av Marie Antoinette-estetik som ramar in showen via de filmer som visas när Beyoncé gör sina många klädbyten, men annars är det en glittrig, generöst färgsatt samling ­tvära kast mellan hårda dancehallrytmer, ­digitalfunkig r’n’b, hiphopfärgad soul, lite jazzig rock’n’roll, ­lite britpop och klassiska soulballader, med en stjärna som ­inte missar ett danssteg. Och då tar hon nästan lika många som sin vältrimmade ­danstrupp.

Möjligen kan man invända att hon inte pratar så mycket med oss.

Eller att hon vill lite för mycket, att de många ­mellanspelen stoppar upp showen en smula och att det hade blivit ­ännu bättre med mer Beyoncé på scen. Men det känns som en rand­anmärkning, och det är inte ens ­säkert att det är så.

Störst fri vision av alla

För det är när hon tar ut svängarna det verkligen händer. Som i det ”independent woman”-statement som är djungelrumlande nya ”Grown woman” eller när hon på ett begåvat sätt lyckas få The ­Verves ”Bitter sweet symphony” att bli en helt naturlig del av ”If I were a boy”.

Ingen artist inom modern ­kommersiell r’n’b har en ­större, friare vision än Beyoncé Knowles. Få har roligare ­låtar.

Allt det stryks under med flera tjocka streck av den här showen.

Ni som har biljett till i kväll kommer inte att gå hem ­besvikna.

Följ ämnen i artikeln