Året då Björnen blev superstor
Publicerad 2011-09-01
Nöjesbladets musikredaktör Joacim Persson sammanfattar liveåret 2011
2011 var året som den miljonröstade Livebjörnen blev stor.
Precis som den svenska festivalsommaren.
Jag menar, låt oss reflektera lite över facit.
Stabila 33 000 hårdrockare på Sweden Rock.
25 000 på årets största Kalle Anka-arrangemang Metal Town.
Nytt rekord på Way Out West med 32 000 besökare.
Och, 50 000 på Peace & Love.
Femtio jävla tusen.
För några år sen hade den siffran känts lika rimlig som att ett återförenat Led Zeppelin skulle turnera runt Sverige som förband till Takida. Då imponerades vi fortfarande av hur Sweden Rocks framgångsresa hade gjort festivalen till Sveriges största med drygt 30 000 besökare.
Att Borlängefestivalen Peace & Love för andra gången i rad, samtliga år kategorin har funnits, plockar hem bronsbusen för bästa festival är antagligen årets mest självklara val. Ingen annan festival i Sverige har lika imponerande lyckats behålla den vackra, gemytliga stämningen som präglar små intima musikfester samtidigt som den har växt till jätten Jorm. Ingen annan har vässat sin festival på precis alla plan, inte bara de som syns för besökarna.
Den kunde ha glömt sina rötter och blivit stor, otympligt och opersonlig. I stället är Peace & Love i dag ett varumärke som är lika synonymt med glädje och folkfest som en gedigen musikfestival. Just därför klarar den att slå ett historiskt rekord under en festivalsommar som präglats av succésiffror. Det trots att den i år varken hade någon Jay-Z eller, faktiskt, ens ett program som stack ut som det bästa. Men sånt klarar en festival om den mår lika bra som Borlängefesten gör just nu.
Gårdagens övriga vinnare då? Jo tack. Jag är inte helt men ändå förvånansvärt enig med er läsare. Ni föredrar till exempel The Arks avsked framför Hoffmaestrogycklarna. Ni väljer gudskelov Daniel Adams-Ray före den där killen som har velat ligga med oss varenda minut i sommar. Metallica är, efter den oförglömliga tidsresan till thrash-eran den där Ullevikvällen i somras, en stolt premiärvinnare i nya metalkategorin. Och alla som har sett Hellström live de senaste fem åren vet att vi borde ställa in en Rockbjörn i logen redan före varje turnépremiär.
Men i år känns det framför allt kul att se Veronica Maggio som tvåfaldig vinnare. Jag tillhör visserligen det fåtal som kanske faktiskt håller Linnrosproduktionen ”Och vinnaren är ...” närmare hjärtat, men det här har mer än något annat varit sångerskans år.
Det här är inte en kväll för gnäll. Rockbjörnen är och förblir ert pris. Kan ändå tycka det är lite synd att inte slitrockarna Graveyard fick gå hela vägen med sitt genombrott i år. Och hur mycket jag än unnar The Ark att få avsluta sin karriär med ännu en Rockbjörn hade det varit kul att se Maskinen bland vinnarna.
Kanske på nästa gala.
För nästa Björnår börjar ... nu!