Rörande, Roxette
Publicerad 2012-06-28
Roxette
Visst blir det ögonblick med gåshud– men ingen riktig lägereldskänsla
Roxette tar kanske inte Peace & Love med storm.
Men de har tillräckligt med hits för att ge festivalen en trevlig start.
Ett och annat ögonbryn höjdes nog när det blev klart att Roxette skulle göra sin enda svenska spelning i år på Peace & Love.
Roxette har aldrig varit en festivalakt. Det här är deras första svenska festival och till och med på det här genuint folkliga partajet kändes bokningen lite ”fel”.
Men jag kunde inte låta bli att gilla greppet. Roxette har så många låtar som sitter så djupt i så många att jag såg framför mig hur klasar av lagom festivalyra kids i alla åldrar skulle vilja gapa sig hesa till ”Joyride” och ”Dressed for succeess”, oavsett om de åkt hit för att se Halmstad-duon eller inte.
Och visst är det gott om folk framför största scenen, och nog uppstår några sådana gåshudsögonblick. Främst i ”It must have been love”, där publiken sjunger första
refrängen helt själva.
Per Gessle och Marie Fredriksson tycker helt uppenbart att det är väldigt kul att göra sin första spelning i Borlänge på 21 år.
Skräpigare sound
Och jag vet inte om det är den långlånga succéturnén över världen som gjort att deras band tar ut svängarna mer och mer eller bara att de vågar skräpa ned soundet lite mer när de är på rockfestival.
Inte minst gitarristen Christoffer Lundquist gnisslar till låtar som ”The look” och den annars rätt anonyma ”7Twenty7” på ett lika oväntat som förlösande vis.
Sällsynt närvaro
Och det är givetvis värmande att se, och höra, Marie Fredriksson.
Hennes gester är mindre på scen numera och somliga toner tar hon det lugnt med men väldigt ofta sjunger hon fortfarande som få sjungit i det här landet. Närvaron i ”Perfect day” är av den där sällsynta sorten som verkligen känns i magen.
Men hur många som än på ett eller annat sätt har historia till de här låtarna har inte Gessle lyckas skapa alls samma djupa folksjälskärlek till Roxette som till Gyllene Tider. Vilket förmodligen har en hel del att göra med att vi måste dela Roxette med resten av världen.
Ett dygn för tidigt
Möjligen är det därför som detta aldrig blir riktigt den lägereldskonsert för hela festivalen som jag trodde att det kanske kunde bli.
Eller också handlar det bara om att Roxette går på något dygn för tidigt, innan allt riktigt hunnit rulla i gång. Hur som helst: en värdig festivaldebut för landets äldsta popduo.
Alla låtarna
Dressed for success
Sleeping in my car
The big L
Silver blue
She’s got nothing on (but the radio)
Perfect day
Things will never be the same
It must have been love
7Twenty7
Fading like a flower (every time you leave)
Crash! Boom! Bang!
How do you do!
Dangerous
Joyride
Spending my time
The look
Listen to your heart