Queen B kickar igång mördande effektivt
Publicerad 2013-05-29
Så bra var Beyoncés Oslokonsert – låt för låt
Run the world (girls)
Bländvita fyrverkeribomber brinner av och så står superstjärnan plötsligt där i mitten, i vit kort dräkt och flankerad av två manliga dansare. De digitala, freakiga rytmerna kickar i gång showen mördande effektivt.
End of time
Dancehallstötig r’n’b med alla dansarna på scen och ett maffigt gnistregn.
Flaws and all
Beyoncé ensam med vindmaskin i en trevlig ballad om den riktiga kärleken, den som accepterar fel och brister.
If I were a boy
Första klädbytet. Sångerskan träder in i en cool svart, glittrig kreation i lila ljus och tvinnar in melodin från ”Bitter sweet symphony” av The Verve i låten på ett väldigt begåvat och suggestivt sätt. I slutet stannar musiken av och publiken hjälper till med texten.
Get me bodied
De olika publiksektionerna får tävla i att vråla ”hey, mrs Carter”. Sedan hojtar fru Carter ”A little sweat never hurt nobody” och så blir det bålrullande gympingpass med mycket swagger. Glider snyggt över i ...
Baby boy
... men den tidiga solohiten kommer kanske i en lite väl komprimerad version.
Diva
En film med bikupor flimrar på skärmen och sen tar Queen B över med ett av sina mest hiphopmättade och attitydstinna nummer. Trummisen får gå loss och eldar brinner bakom bandet.
Naughty girl
Donna Summers stönklassiker ”Love to love you baby” sätter tonen. Beyoncé visar sig i tajt gulddräkt och hettar upp showen med vågad dans och levande eld i ett glammigt, burleskinspirerat nummer.
Party
”Svansjön”-plymer och klassisk Las Vegas-flärd i en snyggt kolorerad ballad. Kanske inte en av Beyoncés starkaste låtar, dock.
Freakum dress
Sångerskan och fyra dansare sveper in i eleganta långklänningar i olika matchande färger och gitarristen ylar ur sig ett hårdrocksolo som det slår gnistor om, åtminstone rent bokstavligt.
I care
Beyonce dyker upp ur golvet, nu klädd i svart skinnkavaj och lårhöga boots. Dramatisk powerballads-r’n’b med gitarristen som fortsatt metalgnisslande sidekick.
I miss you
Atmosfärisk ballad om kärlek som inte vill gå över, snyggt iscensatt i spartanskt svartvitt men berör kanske inte så djupt som den borde.
Why dont you love me
Beyoncé, nu klädd i kort svartsilvrig klänning, har verkligen publiken i sin hand när hon och två dansare först styckar upp den här rytmchocken beat för beat. Sedan exploderar den i en ”Mad men”-designad funkfest med wahwah och blås. Det fenomenala bandet får excellera i föredömligt korta solon.
1+1
I grunden en gammaldags soulballad med märgigt saxsolo, som Beyonce vrider till något lika modernt som personligt bara genom att låta rösten åka jojo i halsen. Mrs Carter vräker ut sig på en flygel i blåglittrande pyjamas, och flyger till sist över publiken i ett guldskimrande konfettiregn.
Irreplaceable
Soulgudinnan nedstiger till de dödliga på en liten scen ute i publikhavet. Unplugged-pop med publiken på kör.
Stämningen stiger ytterligare några snäpp.
Love on top
Dansarna och Bey glittrar tillsammans i en av de mest förlösande refränger hon har. Phillysoul-svänget svalkar behagligt i den alltmer bastuliknande hallen.
Survivor
Destiny’s Child-klassikern blir förstås en promenadseger. Bey och hennes gäng passar på att promenera tillbaka till scenen.
Crazy in love
Ny monsterhit. Publiken blir förstås galen och Beyoncé och dansarna har roliga kjolar som påminner om böjda vinylskivor.
Single ladies (put a ring on it)
Storbandrocknrollig twist på den här veritabla bomben som på så många sätt ringar in hela storheten med Beyoncé. Attityden, den hisnande bredden, knasigheten, den dynamiska rösten.
Grown woman
Den helt nya låten – hittills mest känd från en viss läskreklam – är något av det coolaste Beyoncé har gjort, nästan helt byggd på Timbaland- designade djungelrytmer. Dessutom det kanske roligaste numret i showen, med färgsprakande klänningar, tigerkostymer, guldkonfetti och, eh, barnvagnar.
Extranummer
Halo
Vi får först en bit av ”I will always love you”, som nog mer är en hyllning till Whitney Houston än till Dolly Parton. Hur som helst en elegant övergång till ännu en monstruös hit. Beyoncé har starkare låtar, men som final sitter den majestätiska refrängen tämligen perfekt.