Tryggt och helt pålitligt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-10
GÄVLE. Ännu ett år. Och ännu en konsert med bandet som vare sig är i stånd att skaka om eller att göra någon riktigt missnöjd.
Ställ Motörhead på en scen och du får din rock?’n’?roll upptryckt ända upp i bihålorna.
Så som det är. Och så som det alltid görs.
Jag har så många gånger påpekat gruppens pålitlighet. Den har jämförts med ett vattenpass, en termometer, en linjal och andra instrument som påvisar riktning, temperatur eller övriga mätbara förhållanden.
Ruskar aldrig om
Det kan tyckas gement och lafsigt att komma med dessa liknelser, men det är också så powertrion gång på gång väljer att presentera sig. Den går liksom aldrig ut för att ruska om publiken, spela med det häpnadsväckande som främsta argument eller att få någon att tappa hakan.
I stället är det en 95 minuter lång leverans. Där en ”Iron fist” tar struptag redan i entrén. Där det framförs låtar som heter ”Rock out”, ”Be my baby”, ”I got mine” och ”Going to Brazil”. Och där ”Ace of spades” spelas ut som första extranummer.
Udda inslag
Nu finns det ändå några, med gruppens mått mätt, udda inslag som gör att föreställningen ändå inte känns som en repris på en repris på något du har sett redan då du plockade bort stödhjulen på cykeln. Den gamla singelbaksidan ”Cradle to the grave” grävs fram ur arkiven, ”Just ’cos you got the power” är även den en inte helt förutsedd bekant från förr medan föga chockerande ”Killed by death” får visuell hjälp av svenska eldjonglörerna My Wirdheim och Sarah Olsson.
Därför är det svårt att känna sig besviken. Eller omskakad. Eller på något sätt överraskad.
Bara tryggt förvissad om att mätinstrumenten inte ljuger den här gången heller.