Damerna briljerade
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-06
Diggiloo
Premiär i Brunnsparken, Ronneby
RONNEBY. Herr Holm må vara schlagerrefrängernas Dr Hook, men någon humorist är han inte. Cut the crap, kan man också säga.
Efter en krystad monolog gör han det till förmån för chocköppningen – en holmgång i Lasses största hits.
Molly är drottningen
Men som så ofta i ”Diggiloo”-sammanhang är det damerna som briljerar. Läs Molly Sandén. Hon har självsäkerheten hos också duktiga Nanne Grönvall och Lotta Engberg, men framför allt, den unga hungern som mattats hos dem. Molly flörtar världsvant med blixtrande kameror, slängkyssar hejvilt och sjunger den söndertolkade ”Hallelujah” som vore hon en nyfrälst Carola.
Thomas Pettersson kommer in och luckrar upp med små väl utportionerade halländska humorattacker. Hans Alexander Bard-imitation i ”Lay your love on me” är där uppe med Killinggängets ”Syd-sydvästman”. Frågan är dock om Stefan & Kim ens platsat på en överförfriskad firmafest.
Måns spelade över
Linda Bengtzing bjuder föga oväntat på troschock och en kavalkad av billiga klädval. Måns Zelmerlöw spelar över mer än en tvättmedelsreklam, men strålar till slut ikapp med fyrverkerierna i ”Et Maintenant”.
Familjefesten fortsätter föreställningen igenom. Under avslutande schlagerorkanen kan Lasse Holm aldrig få nog av sin pastapop. Inte rekordpubliken heller. De går makaroni. Jag tror de hörs hela vägen till Bräkne-Hoby och hem igen.
Showen tinade aldrig publiken
Rhapsody in rock
Premiär på Forsmarks herrgård, Östhammar.
FORSMARK. ”Looks like it’s gonna hail” sjunger Robert Wells i jitterbuggsdängan ”Jump jive and wail” och textraden kunde tyvärr inte passat bättre. ”Rhapsody in rock”-gänget jobbar i motvind, bokstavligt talat.
Präglas av misstag
Som tur är kommer varken hagel eller regn men premiären är ändå otursdrabbad. Till råga på kallt väder och åkommor slocknar storbildsskärmarna under ”Hero” och fyrverkerierna under hyllningen till Kiss sprutar sotflagor i ögonen på publikens första rader.
Men inte ens när en av violinisternas stråkar blåser iväg märks kylan på scen. Charlotte Perrelli och de andra glittriga divorna rubbar inte sina proffsleenden för en sekund, trots att klänningarna ger begreppet ”kortkort” en helt ny betydelse.
En otajt show
Musiken hämtas från de tio senaste årens turnerande och det blir tvära kast mellan disco, schlager, Tjajkovskij, boogie woogie, Jackson 5 och filmmusiksballader. Resultat: En show som kunde tajtats till betydligt och bara tinade upp en frusen publik korta stunder.
Bäst i Rhapsody
Bästa numret: När genomtrevlige Wells och hans band rockar loss på klassiskt ”Rhapsody”-manér i ”Let it rock”. Inget får igång en pensionärspublik som när Robban spelar stående och ruskar på sin städade hårdrocksfrisyr.
Bästa artisten: Bombnedslaget Linda Lampenius imponerar som vanligt med sin snabba stråkarm och skäms inte för sin gravida mage i kroppsnära galaklänningar. n Största överraskningen: Musikalstjärnskottet Peter Johansson som är en fena på att sjunga både Queen, Kiss och Robbie Williams.