Känslan är störst
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-06
ARVIKA. Det är mycket lätt att tycka mycket om Ben Gibbard.
Se på honom, bara.
Vad hans Death Cab For Cutie har skapat är sällan helt livemässigt. Det är stämningsfull, stilfull, indierotad rock, med tålamod och sans, värme och elegans. Storheten är atmosfären, stämningen, historierna som berättas.
Det här skulle räcka för att tycka mycket om Ben Gibbard. Men så får man se honom här. Hans kropp mer spastisk än musiken, rastlös och driven.
Han spelar ”The new year” som om Washingtonkvartetten fortfarande var i underläge. Hoppar ned till kravallstaketet i ”Title and registration”. Sätter sig vid pianot och låter ”I will possess your heart” sväva fritt. Förundras av en Jägermeisterflagga i publiken och tillägnar den ”I will follow you into the dark”. Tar sedan tillbaka det, för att låten handlar om kärlek mer än sprit.
Härligt att se
Det är skönt att se ett storsäljande, högt hyllat band vara så hängiven sin musik, fortfarande vara så levande i sina låtar.
Lika skönt som det är att höra de låtarna, känna de stämningarna, framförda i perfektion.