En rik gryta av våghalsig pop
Publicerad 2014-07-05
Damon Albarn har en osviklig känsla
ROSKILDE. Damon Albarn komprimerar hela sin karriär till en enda show och det blir tydligare än någonsin hur stor roll han har spelat i de senaste tjugofem årens pop.
Framför allt är det festivalens hittills bästa fest.
Redan 1991 spelade Damon Albarn i Roskilde, på samma scen som i kväll.
Då med ett Blur som fortfarande väntade på det breda genombrottet. De återvände flera gånger, och jag minns inte minst triumfatoriska succéer inför väldiga publikhav på Orange scen.
Tjugofem år efter första succén är Albarn någon helt annat än den unge kaxige kavajspolingen som sjöng ”Popscene” och klättrade i ljusriggarna. Efter Blur har han vuxit till en upptäcktresande i pop, en våghals som använder popmiljonerna till att låta hjärtat styra och startar experimentella band med musiker han gillar. Om någon lyssnar är det en bonus.
Djup reggaebas
När han släppte första riktiga soloalbumet ”Everyday robots” i våras kändes det som ett koncentrat av allt han gjort. Den osvikliga melankoliska popkänslan, afrikanska rytmer och låtar om elefanter, djup reggaebas och lössläppt electronica.
På scen blir den rika, slösaktigt mångkulturella Albarn-världen ännu rikare. Här blandar han och bandet The Heavy Seas allt bra han har gjort i en enda högkoncentrerad gryta. De som ropar efter ”Song 2” ropar förgäves. Albarn gör de betydligt snyggare Blur-valen ”All your life” och ”Out of time” och låter det räcka.
Överraskande gäst
Vi får desto mer Gorillaz. ”Clint Eastwood” skakar om hela tältet och när självaste De La Soul poppar upp och överraskningsrappar i ”Feel good inc” har den titeln aldrig känts sannare.
Och Albarn pendlar mellan att vara vilt studsande lustigkurre och älskvärd, hudlös uttolkare av den stora ensamheten bakom pianot.
När Albarn lämnar oss med balladen ”Heavy seas of love” känns den forne britpopsuperstjärnan så genuint mänsklig att det knappt går att hålla tårarna borta.