Monster-disco
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-20
Lady Gaga sjunger, skäller, poserar & pladdrar med vild hetta
MALMÖ. Såg Lady Gagas Europapremiär i Stockholm i våras.
Och konserten i Malmö kan enklast beskrivas med tre ord som tillsammans påminner om en gammal och tysk technotitel:
Hårdare. Snabbare. Starkare.
Visst, skillnaden är inte stor.
Den yviga showen är fortfarande en sorts självhjälpskurs med flera våningar höga klackar och fladdermusklänningar.
Alla är en superstjärna. Att älska sig själv är nyckeln till framgång. Alla är i grund och botten freaks. Det gäller att hitta och bejaka och inte skämmas för sitt inre monster.
Behöver snaggas till
Ibland är den enda skillnaden mellan Dr Phils och Lady Gagas floskler rent visuella. Det är trots allt roligare att titta på en Gaga än en förnumstig och manlig soffpotät.
Showen hade även tjänat på att snaggas till och klippas ner. Alla burleska moment i den påkostade monsterbalen fungerar inte.
Vissa är tvärtom så sega och utdragna att hälften vore nog. ”Teeth” är till exempel längre än Gagas riktiga namn: Stefani Joanne Angelina Germanotta.
Och nya låten ”You and I” från kommande skivan ”Born this way” ger mig onda aningar. Gaga sätter sig ner vid sitt brinnande piano och ger sig på gammal pudelrock med vild inlevelse.
Sjunger och skäller
Jag hinner tänka på Cinderella och Skidrow och Sweden Rock innan hon är klar. Det är ett bra livenummer. Men om resten av skivan har samma musikaliska manikyr och frisyr kan den bli skrämmande på helt fel sätt.
Annars är det populära discomonstret oavbrutet imponerande. Hon sjunger och skäller och pladdrar och stampar och poserar och skriker ”dansa, motherfuckers” med ännu högre volym och hetta och intensitet än förra gången.
Det går inte att slita blicken från henne. Ingen annan skrider just nu nerför en trappa med samma hotfulla pondus. I alla fall inte om de samtidigt har på sig två manicker som sprutar eld från tuttarna.
Och finalen ”Bad romance”?
Hård och kompromisslös som en handgranat.