En rocksmocka
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-05-29
The Hives förklär allvar till sprakande underhållning
HÄSSLEHOLM. Två av mina absoluta svenska favoritband ska plussas i kväll. Jag har sett båda hundratals gånger, känns det som, och recenserat dem fler gånger än jag minns.
Ändå tar jag mig an uppgiften med stor iver.
För de är ju så väldigt mycket på den goda sidan, både Bob Hund och The Hives. Drivs av helt egna idéer, kompromissar inte en millimeter, larmar och skränar och skäms inte för det konceptuella samtidigt som de är väldigt skickliga på att förklä välformulerat allvar till stor, sprakande rockunderhållning.
Klädda i knästrumpor
The Hives har varit ute i världen och turnerat med sitt tre år gamla ”The black and white album” och en låt som ”Try it again” riffas numera ut med precis samma ryggmärgstajta attack som ”Die, all right!” eller ”Walk idiot walk”.
Men Fagerstas bäst klädda, i kväll i nya svarta kostymer med lekfullt militärinspirerade vita baskrar och knästrumpor, vill som vanligt bjuda på något mer. De gör en cover på det svårt obskyra amerikanska 80-talspunkbandet Zero Boys ”Civilisation’s dying” och framför allt några låtar från det nya album de som bäst håller på att spela in.
Utropar sig till kung
”Bad call” är en effektiv rocksmocka och den smått episka punkfest som jag tror heter ”Patrolling days” känns som en hit på första försöket.
Att Howlin’ Pelle Almqvist utropar sig själv till kung, gifter sig med hela publiken och låter dem sjunga ”ja må han leva” (han fyller år i dag) är förstås helt i sin ordning.