Stabbig falsksång med farbröderna
Publicerad 2014-05-07
NKOTB börjar stelt och eländigt - sen slappnar de av och blir kul
Det är lite som att bli daskad med en fläskkotlett i huvudet i nittio minuter.
Pojkbandgenrens urfäder NKOTB köttar på med sina gamla hits.
För någon månad sedan fyllde tonårskillarna i The Fooo lokalen till sista plats. När ur-pojkbandet – som i mitten av 1980-talet förförde flickhjärtan under namnet New Kids on The Block – kommer till stan är det däremot gott om plats i rummet.
Saker är inte som de en gång var.
Men det är okej. Det finns en överenskommelse mellan alla inblandade. Att det inte gör så mycket att sången är halvdan och dansen klumpig. Både NKOTB och publiken är här för gamla tiders skull.
Ser plågad ut
Jordan, Jonathan, Joey, Danny och Donnie har numera alla passerat 40-strecket. De är inga kids längre. De är familjefäder. Just i kväll är de dock kvinnoidoler som får visa sina räfflade magar till publikens jubel.
Donnie Wahlberg dyker upp på scen i solglasögon som han har på alldeles för länge.
Runt omkring honom dansar hans bandmedlemmar som fyra farbröder på diskotek.
Jonathan Knight – som lämnat musiken och sadlat om till mäklare – är mest obekväm av de alla. Han verkar inte vilja dansa. Han verkar inte vilja sjunga. Han verkar inte ens vilja vifta med underlivet rytmiskt till musiken som de andra. Har Jonathan Knight tvingats att göra comeback med NKOTB? Han ser i början så plågad ut att någon borde storma scenen och frita honom. Befria Jonathan Knight från sina mansbandsbojor.
Det är till en början eländigt.
De fem NKOTB-medlemmarnas stämmor gifter sig inte alls med varandra. Det låter stabbigt och lite falskt. Dansen är snubblande.
Alla får smaka ölen
Men så händer något. Det som börjar som en trevande stel date blir plötsligt avspänt och kul. NKOTB dyker upp på en mini-scen i publiken. Där lånar de publikens framsträckta mobiler för att ta selfies och låter alla som vill smaka på ölen de fått i händerna. Tillbaka på den stora scenen framför de Take Thats ”Back for good”, Robbie Williams ”Rock DJ” och Backstreet Boys ”I want it that way”. Hade det funnits ett fredspris i pojkbandsvärlden hade NKOTB kammat hem det utan konkurrens.
Musikaliskt har de fem amerikanerna däremot aldrig kunnat matcha sina kollegor. De har blott en handfull låtar som lyckats stå emot tiden.
Inte heller går det att anklaga NKOTB för att ha utvecklats smakfullt – särskilt inte när Donnie Wahlberg ger sig på rappen.
Däremot är NKOTB så medvetna om att deras tid inte alls är nu att det faktiskt blir ganska roligt.
Det finns inga passivtaggressiva rester av gamla drömmar som ska levas ut.