Europe är inget annat än magiskt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-03
Att Joey Tempest gärna pratar om sagan och ynnesten att fem vanliga killar från Upplands Väsby plötsligt blev superstjärnor världen över inte särskilt konstigt.
Frågan är bara varför den glädjen alltid varit så enormt påtaglig och uppenbart ärlig på scen de senaste åren.
Får dottern att gråta
Borlängekvällen är definitivt inget undantag. Europe leker. Norum spelar gitarr med sladden, Joey är nära att dansa in i dekoren och Levén gungar nästan ned basen i golvet. De snurrar in ”No woman, no cry” i ”Superstitious” och ”Heaven and hell” i ”Rock the night”. Gjuter nytt bly
i ”Scream of anger” och sällsynt värme i ”Carrie”. Och Ian Haugland kliver ned från trumstolen för att hålla ett födelsedagstal till sin dotter som får henne att gråta ohejdat ute i publikhavet.
Där och då är det inget annat än en magisk kväll.
Övertygar
Jag har sagt det förr men fortsätter gärna: Europe har aldrig låtit så övertygande som nu. Kanske helt enkelt för att de inte tar varandra och bandet för givet längre. För att de har slutat kompromissa med musiken. Och för att de fortfarande kan skriva blivande Europeklassiker som Joeys vackra sonhyllning ”New love in town”.