Coolt kärv scencharm
Publicerad 2013-09-16
Sällsynt begåvade Laura Marling låter gitarren och humorn flöda
Inte nog med att den 23-åriga sångerskan sjunger som om hon redan kämpat sig igenom livet.
Laura Marling har en hel orkester intryckt i sin akustiska gitarr också.
Scenen är nästan tom men Södra Teatern är fullsatt. Under ett par enkla strålkastare rör sig Laura Marling på några få kvadratmeter, försiktigt mellan en mick och två akustiska gitarrer. Det är en av de där kvällarna då en feltajmad andning bland åskådarna skulle eka från läktare till läktare. Det är knäpptyst. Publiken är lika artig som förväntansfull.
Nyanser försvinner
Så har den brittiska singer/songwritern också ett av årets starkaste album med sig till Stockholm. Ensam och bara kompad av sin egen gitarr försvinner visserligen några av de nyanser som hjälpte Marlings fjärde album ”Once I was an eagle” att skjuta i väg i genren. De där försiktiga inspelen av till exempel cello och flöjt.
Men det handlar bara om minuter innan det är uppenbart att Hampshire-sångerskan egentligen klarar sig utan det där. Hon har alla medel hon behöver i rösten och fingrarna.
Lättheten imponerar allra mest. Hur hon så självklart rör sig mellan falsett, vibrato och djupa vokala dalar helt utan sömmar. Hur hon nästan irriterande enkelt låter sin gitarr flöda genom konserten, för kvällen i sex olika stämningar.
Viktigt framtidsnamn
Allt är sällsynt begåvat. Humorn och den coolt kärva scencharmen förstärker bara bilden av Laura Marling som en genrens viktigaste framtidsnamn.
Laura Marling
Konsert på Södra Teatern, Stockholm. Bäst: ”What he wrote” och ”Where can I go?”. Sämst: Att vi lär se henne i en betydligt större lokal nästa gång.