Jakten på festen knäckte Hultsfred
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-12
Håkan Steen om festivalkriget som Småland förlorade
Konkurrensen om publiken mellan svenska festivaler är hårdare än någonsin.
Men kriget om artisterna förs huvudsakligen med utländska festivaler.
Det var till stor del det kriget som fällde Hultsfredsfestivalen.
Ju mer man läser analyserna om vad som slutligen fick Hultsfredsfestivalen att gå i graven inser man att det berodde på en komplex nedåtgående spiral av samverkande orsaker.
Något som har kommit lite i skymundan är det faktum att en festival i dag mer än någonsin är beroende av när den äger rum.
En festivals program styrs i hög utsträckning av vilka utländska artister som turnerar i Europa den aktuella helgen. Festivalen måste dessutom ha pengar att konkurrera om de artisterna med andra, ofta betydligt större, europeiska festivaler som äger rum samma period.
Hultsfredsfestivalen flyttade förra året till första helgen i juli. I år valde man dessutom att lägga festivalen på den något ovanliga tiden onsdag-fredag. Detta gjordes inte minst för att kunna fortsätta boka de artister man ville ha.
I år ströps även hela festivalbudgeten radikalt, och med en internationell budgivningscirkus som exploderat de senaste åren torde handlingsutrymmet för att skapa ett program med både personlighet och välkända headliners ha varit mindre än kanske någonsin.
Frågan är dock om ett bra program hade räckt. Hultsfred har alltid haft en ung publik och som vi har kunnat se på Accelerator och Way Out Westär det inte längre den yngsta publiken som är mest intresserad av ny musik.
När Hultsfred de sista åren valde att bygga sin image kring just det som är viktigt för kidsen – den föräldrafria campingfesten – hamnade man i ett läge där de sista äldre hultsfredsentusiasterna slutade känna sig hemma och där publiken knappt kom in och tittade på de bra band som de facto stod på scenerna.
Efter succén för Peace & Love i fjol insåg troligen den unga publiken i år på allvar att den stora festen numera är i Borlänge.
En komplex spiral, som sagt.
Och en spiral som även Arvikafestivalen har anledning att fundera över.
Efter att ha gjort Depeche Mode i fjol – den optimala Arvika-bokningen – väljer värmlandspartyt till helgen att tona ned sin väletablerade synth- och gothprofil och har sin svagaste headliner på evigheter i Babyshambles.
En headliner som dessutom är ett högst osäkert kort, att döma av de senaste rapporterna om Pete Dohertys hälsa.
I det läget återstår det att se om stammisarna fortfarande känner att Arvika är deras festival, eller om även de valde att åka till Peace & Love i jakten på sommarens bästa fest.