Fyrkantig pubrock
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-14
Göteborg Paul Weller är bra i teorin men aldrig i praktiken.
Enda undantaget är när den 52 år gamla modfarsan sätter sig ner vid pianot och sjunger soulballader. Då är det blue eyed-soul som förtjänar samma mästarbälte som Bowies ”Young americans”. Men det sker bara en gång i ”You do something to me”.
Resten är så förbannat tråkigt. Förbannat tråkigt. Alla spår från senaste albumet ”Wake up the nation” är lika hårresande som Wellers aktuella pottfrisyr. Anglofil och rutten och fyrkantig och anskrämlig pubrock som lyckas vara lika bredbent som Tomas Ledin. Till och med The Jam-klassikern ”That’s entertainment” är som att lyssna på hur en stenbumling kastas mot en betongvägg.
I fyra minuter.
Fuck off.