Sam Smith är som ett sprakande fyrverkeri
Publicerad 2014-06-27
”Han är skyldig sin manager lite cash”
NORRKÖPING. Det här är Sam Smiths första konsert på en europeisk festival utanför Storbritannien och han slog, mot bättre vetande, ett vad med sin manager.
Han var övertygad om att ingen skulle se honom. Det spelar ingen roll att debutalbumet ”In the lonely hour” toppat albumlistan i England eller att bara Lana Del Reys ”Ultraviolence” ligger före i USA.
Man kan säga att Sam Smith är skyldig sin manager lite cash. Publiken ryms inte i tältet. Inte på långa vägar.
Ingen falsk autopilot
Mot slutet säger Smith, märkbart knäckt:
”Ni vet inte hur fantastiska ni är. Ni är helt galna.”
Artister brukar säga det. Det ingår i deras manus.
Men här finns ingen falsk autopilot.
Sam Smith har inte hunnit bli resignerad och cynisk. Han har inte hunnit skaffa sig några divalater. Och han har framför allt inte hunnit börja klaga på uppmärksamheten och kändisskapet och isolerat sig ute på en stor herrgård tillsammans med sina vovvar där han fördriver sina dagar med att klaga på media.
Han låter fortfarande bara tacksam. För två år sedan jobbade han i en bar.
Charmen golvar publiken
Sam Smith är en crooner med hisnande falsett och hudlös känsla. Jag har haft svårt att inse och höra hans genomslagskraft på skiva, men här är det lika tydligt och klart och sprakande som Iron Maidens fyrverkerier.
Smith älskar soul och brukar nämna Amy Winehouse och Mariah Carey som sina influenser. Framför allt är han och bandet en osannolik uppenbarelse.
Sam skulle kunna vara en misslyckad karaoke-Elvis på bio. Bandet liknar skäggiga grungemusiker. En av kepsarna spelar cello. I en stil där inspiration från synth, two step och UK garage ingår?
Det är antagligen där charmen finns. Och det golvar publiken. Responsen under ”Na na na” och ”Money on my mind” är överväldigande.
Fansen hjälper honom
Publiken bär inte Sam Smith på sina armar och smartphones. De kokar hans kaffe, viker hans tvätt, byter lakanen, vattnar blommorna och bokar hans nästa utlandsresa. De sjunger vartenda ord högre än han själv.
Sedan kommer ”Stay with me”. Sam vet inte var han ska ta vägen. Han kan inte erövra en scen.
Men hans fans hjälper honom. Det slutar med en konsert som kan föda dryga kommentarer i framtiden.
”Jaja. Du såg honom nu, på största scenen. Grattis. Men du skulle ha sett honom i ett litet tält utanför Norrköping 2014. Det var bra. Det var bra på riktigt.”