Blaskig cirkus-fondue
Publicerad 2013-05-27
Pink borde sjunga mer – och svamla mindre runt i vajrar
Då så.
Det är ungefär som vanligt.
Pink får AC/DC att likna återhållsamma talgoxar.
Konserten innehåller en spjuver.
Nej, jag tänker inte googla och ta reda på vad han heter. Det är fåntratten inte värd.
Men vi kan för ordningens skull kalla honom för Rupert Van Hubenhurtz.
Ruperts uppgift är att vara showens konferencier och kommentator. Före spelningen slickar han exempelvis flinten på en åskådare. På den nivån är det.
Annars dyker han upp lite här och där.
Han gör simrörelser uppe i luften och tar på sig en lång svans och babblar om ”vispgrädde på insidan av låren”. Kan ha fel, men jag tror inte att han syftar på mejeriprodukter.
Myror som slåss?
Vad är poängen med Rupert Van Hubentjoflöjt? Fråga inte mig. Men det är å andra sidan rätt många svårbegripliga moment i Pinks burleska föreställning.
Vid ett tillfälle tumlar två lättklädda dansöser runt medan gitarristen river av ett joddlande hårdrocksolo. Gissningsvis simulerar duon lesbiskt sex. Men de skulle också kunna gestalta två myror som slåss om ett granbarr.
Pink har flera storartade hits. Det låter ofta som om Billy Idol rullas in i ett tuggummipapper med Max Martins namn på. (Den svenske hitmakaren och Shellback har skrivit över ett halvt dussin av konsertens nitton låtar.)
Och till skillnad från flera av sina mainstreamkollegor levererar inte Pink pinsamma självhjälps- och ”tänk positivt” och ”kärleken övervinner allt”-texter till fansen. Hon sjunger ballader om antidepressiva mediciner, hatar sin mans älskarinna i ”How come you’re not here” och hyllar slampor.
En bra förebild för barnen, med andra ord.
Tappar andan
Men att hon jämt måste göra blaskig nycirkusfondue av sin pop på scen är märkligt. Pink borde över huvud taget sjunga mer i stället för att svamla runt i olika vajrar och burar. Hon är en utmärkt sångerska.
Visst, det är svårt att inte tappa andan när Pink flyger över hela arenan på halsbrytande höjder i ”So what”. Och det finns verkligen en uppfriskande galenskap i alla smaklösa och omotiverade upptåg.
Det är som i de mest supervulgära numren som Ukraina ställt upp med i Eurovision song contest – man har sällan tråkigt. Inte ens när Pink sjunger halvsynkad duett med en video med Nate Ruess från Fun i ”Just give me a reason”.
Men det är fascinerande hur lite naket, det som de flesta skulle kalla ”livets goda” – bröst och torsos och, ja, spritflaskor mellan benen – kan kännas så onödigt.
Pink
Plats: Globen, Stockholm. Publik: 14 961 (utsålt). Längd: 1 timme och 50 minuter. Bäst: När Pink blir en levande spider cam och flyger runt över hela arenan i ”So what” är tufft. Sämst: Låt oss aldrig mer prata om showens clown, han som slickar en åskådare före konserten. Fråga: Pink gillar First Aid Kit? Och hennes våldsamma glädje över att få en påse med ostbågar av ett fan?
Här är alla låtarna under showen
”Raise your glass”
” Walk of shame”
”Just like a pill”
”U + ur hand”
”Leave me alone (I’m lonely)”
”Try”
”Wicked game (Chris Isaak-cover)”
”Just give me a reason”
”Trouble”
”Are we all we are”
”How come you’re not here”
”Sober”
”The great escape”
”Who knew”
”Fuckin’ perfect”
”Most girls/There you go/You make me sick”
”Slut like you”
”Blow me (one last kiss)”
Extranummer:
”So what”