Tung mörk retroprogg
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-12
Bastrumma stor nog att göra John Bonham stolt. Väldigt stolt.
Byxorna stiligt utsvänga. Krucifix över halva bringorna och en Lesliehögtalare snurrandes i bakgrunden. Nästan alla instrument gjorda i mahogny, teak eller något annat väldigt brunt trä.
Stora skägg.
Det är svårt att bli mer 70-tal. Det är svårt att
låta mer Sabbath, Rainbow och Purple utan att bli stämd.
Men det är också omöjligt att göra det med mer kärlek och värme än som Bigelf gör sin begåvade, proggiga och tunga retrorock. Och då tappar allt sånt sin betydelse.
Rörande applåder
Trots en spelning för tidig för att kännas värdig blir Bigelfs lunchkonsert en högtidsstund för alla med melodiskt mörka rötter och stort hjärta.
Därför är jag inte heller förvånad när publiken inte verkar vilja sluta applådera bandets starka version av ”Disappear”.
Sju minuter tidigare har sångaren och orgelpredikanten Damon Fox lågmält annonserat låten som en hyllning till vännen och den nyligen bortgångne gitarristen Andrew Butler Jones.
Sällan har festivalapplåder låtit så rörande.