Grymt sväng, Los Lobos
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-29
Chicanofarbröderna från East LA har inte varit i Stockholm på evigheter men är fortfarande, i all sin anspråkslöshet, något av det svängigaste och mest livsbejakande man kan se på en scen.
Med en sensationell ledighet – det ser nästan provocerande enkelt ut när David Hidalgo kliar fram sina gitarrsolon – surfar Los Lobos runt i rock, blues, country, soul och sin älskade mexikanska folkmusik. Allt sitter ihop hos det här bandet, och allt berör.
Låtlistan flög iväg
Dragspelet må gråta, böna och be i en oblygt smäktande ballad, men det är aldrig långt från tårarna till det sorglösa boogiepartajet.
Cesar Rosas säger att de hade en setlista men att den liksom blåste ut genom fönstret och så är det nog de flesta kvällar för Los Lobos. De har gjort sin grej så länge, de spelar vad som faller dem in.
Vilket under de två timmarna på Berns bland annat leder dem till en grymt garagekrämig ”She’s about a mover”, som en hyllning till Doug Sahm, den sprakande alkoholhymnen ”I got loaded” och, förstås, ”La bamba”, briljant parad med The Young Rascals ”Good lovin’”.
Varför är inte konserter så här kul jämt? Och varför kommer inte Los Lobos hit oftare?