Snyggt – som en video
Publicerad 2012-06-30
Kent är som allra bäst – i motljus och ett regn
Många har försökt.
Men det går inte att ignorera Kent.
De är för bra.
I första låten ”Klåparen” står bandet hopträngda i ett litet rum.
Det är en fin bild av hur Kent en gång var – ett band som redan i första replokalen försökte gjorde storslagen musik som kanske inte skulle erövra världen, men definitivt Skandinavien.
Och när kulissen monteras ner i ”Ensam lång väg hem” och Jocke Berg stiger ut på jättescenen så handlar resten om var gruppen är i dag.
Inget annat svenskt band har haft en lika hög lägstanivå lika länge som Kent. Karriären har egentligen inga djupare svackor.
Inga billiga publikfrierier
Att en nyskriven låt är ett självklart extranummer 2012 och att huvuddelen av setlistan utgår från senaste albumet ”Jag är inte rädd för mörkret” är ytterligare ett styrkebesked.
Jag tycker fortfarande att just ”Jag är inte rädd för mörkret” är en av de svagaste skivorna som gruppen gjort. Men jag gillar hur de framför materialet på scen.
De uppträder med ett förrädiskt lugn utan billiga publikfrierier och specialeffekter. Det känns som att medlemmarna tar ett steg tillbaka och låter musiken och publiken ta hand om konsertens dramaturgi – intensiteten skruvas upp så sakta att det tar minst tre låtar innan man märker det.
Ljusshowen kan vara den snyggaste och mest effektfulla som Kent har haft. Den är, precis som framförandet, både sparsmakad och bombastisk.
Omskakande upplevelse
Hela ”400 slag”, där de gitarrälskande syntharna från Eskilstuna står i motljus och regn, är rent visuellt som en fulländad musikvideo som man vill tanka hem och spara i datorn.
Mot slutet gör Kent tre nyckellåtar från tre olika perioder av karriären.
Och det är fortfarande rörande när Jocke Berg släpper garden i ”747” och riktar de sista orden mot publiken: ”Ni håller oss vid liv.” ”999” är fortfarande däruppe bland deras tio bästa låtar. Och ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” kan fortfarande vara en omskakande upplevelse, trots ett blött skitväder.
Dessutom:
Kent får fortfarande medelklassens mainstreamvärld att låta bättre. Och de är fortfarande, tack vare sin popularitet, det främsta botemedlet mot banal glädjeunderhållning och pepp i ett alltmer IQ-befriat land.
Och de är inte färdiga ännu.
Här är alla låtar
Klåparen
Ensam lång väg hem
400 slag
Petroleum
Skisser för sommaren
Tänd på
Sjukhus
Färger på natten
Jag ser dig
Låt dom komma
Isis & Bast
Kärleken väntar
Ingenting
Musik non stop
747
Extranummer
999
Slutsats/Det finns inga ord
Extranummer 2
Mannen i den vita hatten (16 år senare)