Patti är power – och punk
Publicerad 2011-09-01
Den prisbelönta gudmodern av punk har power, pondus och värme som tre viktiga ess i sina för stora rockärmar.
För 35 år sedan stod Patti Smith på just den här scenen.
Pensionsåldern till trots har hon fortfarande massor av osminkad karisma och kan konsten att förvandla ett konserthus till en intim klubb.
Rösten har en inneboende power och dramaturgi och hon framför sina sånger med den typen av breda varggrin som blott tidens tand verkar kunna frambringa.
Urartar i kramkalas
I ena stunden är hon sofistikerad beatpoet med runda glasögon på näsan, i nästa ligger hon på scengolvet och vrålar att hon är en ”Rock’n’roll nigger”.
I ”Dancing barefoot” går hon runt och tar vördnadsfullt i hand med publiken. En promenad som urartar i ett smärre kramkalas. Det är rörande att se.
Patti Smith ger oss nästan allt det mest uppenbara, utan att någonsin förlora nerven.
Hon glömmer texten i ”Because the night”, det närmaste hon kommit en klassisk hitsingel. Patti Smith är fortfarande punk, fortfarande på riktigt.