Hopplöst när de drunknar i ”trösta världen”-ballader
Publicerad 2011-06-10
till Queensrÿche på Sweden Rock
NORJE. Kalla mig gärna för en positiv idiot. Hoppet sägs vara det sista som överger människan. Förutom kärleken till kanelbullar.
Men jag hade vissa förväntningar på Queensrÿche. Trots att de, likt majoriteten av veteranerna på Sweden Rock, släppte sina bästa och enda riktigt relevanta album för över 20 år sen.
I Queensrÿches fall handlar det om två titlar. Det ångestladdade och dramaturgiskt fulländande mästerverket ”Operation mindcrime”. Och den mer ojämna uppföljaren ”Empire”. Men konserten väcker fler frågor än den ger svar.
Mjölksyra backstage
Hör jag dåligt eller spelar de bara en låt – ”I don’t believe in love” – från ”Operation mindcrime”? Blåste ljudet bort? Varför badar låten ”Around the world” i samma pekoralbassäng som Michael Jacksons ”trösta världen”-ballader? Fick bandets glöd och engagemang mjölksyra backstage?
Och saxofonen som sångaren Geoff Tate tutar i ibland – hör det instrumentet verkligen hemma i Queensrÿches värld?
Jag är skeptisk.