Det började med en dröm och en gräsplätt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-06-30
Nu går Hultsfredsfestivalen i graven
Det började med Erasure, en gräsplätt, en småländsk bruksort och en dröm.
Nu slutar sagan om Hultsfredsfestivalen i konkurs.
– Det är vemodigt, det är allt man kan säga, säger Per Alexanderson, en av festivalens skapare.
Då, i början av 80-talet, finns det inte mycket till festivalkultur i Sverige. Vill man se musik, sova i tält och festa med vännerna åker man till Danmark och Roskilde.
Men fyra killar i Småland har en dröm om att skapa ett eget litet Woodstock i Småland.
"En fantastisk fest"
De startar den ideella föreningen Rockparty. Det handlar inte om pengar eller vinst – bara om musik, fest och rock'n'roll.
Rockparty-gänget har redan ordnat lite konserter i Hultsfred men nu jäklar ska de slå på stort. Året är 1986 och de ska ordna en riktigt stor festival. Sälja massor av biljetter och bjuda in utländska band.
– Vi ville skapa en mötesplats för likasinnade och oliksinnade. En fantastiskt bra fest, säger Per Alexanderson, en av fyra som startade Hultsfredsfestivalen 1986 och var huvudansvarig för festivalen fram till 1994.
Dragplåstren det där första året är Nils Lofgren, Erasure och The Triffids.
Mellisar och Hulingen
7 500 biljetter säljs. Gräsmarkerna utanför den lilla staden svämmar över av tält och bilar. Folk från hela landet tvättar av sina festivalskitiga kroppar i sjön Hulingen och lyssnar på banden, dricker mellisar och går den där nu välkända promenaden till och från festivalområdet och Hultsfred centrum.
Arrangemanget överträffar alla förväntningar. Ett nytt fenomen är fött, utsprunget ur den småländska folkparksmyllan.
– Jag har svaga minnesbilder från det där första året, mest på grund av eufori. Jag jobbade och jobbade, tömde toaletter, tog emot band – och hann njuta med. Och det var så jäkla kul. Det gick bra, så mycket bättre än vad vi hade trott, säger Per Alexanderson.
31 800 besökare
Men redan året efter ser den nyfödda festivalen ut att dö en plötslig död. Den går 600 000 kronor back trots band som Public Image och The Jesus & Mary Chain på scenen.
– Det har varit många "trial and errors" genom åren. Det där var det första. Vi försökte igen. 1988 kom revanschen, vändpunkten. Det året och året efter började vi känna att det skulle gå, att vi fick struktur och att "herregud, vi kan det här", säger Alexanderson.
Genom åren slås sedan publikrekord på publikrekord.
Hultsfredsfestivalen blir en plats där många svenska artister föds, ett ställe där artister som Bob Hund, The Hellacopters, The Hives och Lars Winnerbäck får sina stora genombrott.
Den största triumfen kommer 2005 då 31 800 besökare köper biljett. Då vet man inte att det sedan bara kommer att gå utför tills det helt kraschar och dör fem år senare.
Långhåriga, högljudda ungdomar
Rockparty-gänget skaffar sig allt mer vana genom åren. De börjar samarbeta med polisen i Hultsfred som inte heller de har någon direkt koll på det där med festivaler, det har ingen polis i Sverige.
– Jag kommer ihåg att vi föreslog att de skulle åka på studiebesök till Roskildepolisen och det gjorde de. Samarbetet med Hultsfredspolisen har alltid varit suveränt. Vi har lärt oss tillsammans. Vi har alla varit nybörjare i det här, säger Alexanderson.
Och så är det där med orten Hultsfred. Till en början är inte alla i bygden glada över långhåriga, högljudda ungdomar skitar ner en gång per år. Men snart upptäcker alla vilken inkomstbringare det är att dryga 20 000 personer kommer på besök över en helg.
– Innan var det en ort man åkte igenom, men sedan blev Hultsfred en ort man kände till. Och det var ju ett av våra mål, att göra vår hembygd till en rolig ort. Men samtidigt har det varit ett jäkla kors att bära varje gång som festivalen varit illa ute rent ekonomiskt, att man har "ansvar" över många människor, säger Alexanderson.
"Vemodigt"
I går kväll nås Per Alexanderson av beskedet att festivalen, som i år skulle fira sitt 25:e år, går i graven.
– Vemod, det är vad jag känner. Det är en kulturinstitution som går i graven. Jag vill inte döma någon. Det är tråkigt bara. Jag kommer sakna hela festivalen och alla människor man träffat genom åren. Och så den fantastiska miljön. Det är inte många festivaler som ligger så fint.
Festivalen har varit illa ute förut. Men denna gång ser det ut att vara helt kört.
En konkursförvaltare ska nu se över det som från början var tänkt att aldrig handla om pengar – bara musik, fest och rock'n'roll.