Sanslöst och lyxigt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-20
GÖTEBORG. Som avslut smäller det så klart högst. In Flames bombar de sista festivalkrafterna ur hemmapubliken med en tillställning som är snygg bortom all vett och sans.
Under de sista tonerna av ”Alias” sträcker en väldigt vitklädd Anders Fridén ut armarna i en Kristuspose, som för att markera att frälsarna har landat i Frihamnen. Det kan tyckas himmelskt, men på scenen är det snarare ett brinnande inferno som man får se.
Göteborgssönerna tar sturskt upp pyroteknikmatchen med headlinekollegorna Rammstein och och eldar på för allt vad tygen håller. Det innebär ett öronbedövande avslutningsfyrverkeri i ”My sweet shadow”, gnistfontäner, flammor som slickar kvällshimlen och bomber så att marken skälver. Showen är just så tjusig och lyxig som förväntat, men utan att för den skull stjäla uppmärksamheten från musiken. Och det som framförs är som väntat en komprimerad och något omstuvad version av den repertoar som bandet erbjöd under klubbspelningen på Sticky Fingers i torsdags kväll.
Tappar balansen
Där och då kändes ”Crawl through knives” hetast – nu är det svårt att behålla någon slags balans när runt 20 000 par fötter hoppar till ”Only for the weak” Ytterligare ett bevis på att In Flames smäller högre än något annat svenskt metalband under 2000-talet.
Fotnot: In Flames spelar på Arvikafestivalen den 16 juli.
Aftonbladets