Lenny Kravitz bjuder på funkfest direkt från 90-talet
Publicerad 2012-06-13
Så många 
får hans spelning på Gröna Lund
Han har onekligen hits så det räcker. Men knappast överdrivet mycket fantasi.
Lenny Kravitz funkfestar fortfarande som om det vore långt kvar till 1999.
Med tanke på hur ”retro” Lenny Kravitz alltid har beskrivits som, med sina tydliga rötter i Jimi Hendrix, Sly Stone, James Brown, Beatles och Stones, är det intressant hur väldigt mycket 90-tal han känns.
Vilket möjligen beror på att den kaliforniske kosmopoliten hör till den sista generationen som kom fram när skivbolagen ännu hade pengar att satsa på att skapa ikonartister via svindyra omslagsplåtningar och ännu dyrare musikvideor.
Minnenas afton
Kravitz skördade gigantiska framgångar under perioden 1989-99 och det är hitsen från den eran som totaldominerar.
Looken är lika konserverad den.
Som minnenas afton för vänner av lättlyssnad funkrock fungerar konserten egentligen helt ok. Kravitz levererar engagerat och har med sig både en stark blåssektion och David Bowies begåvade basist Gail Ann Dorsey. När sångaren och bandet drar mot Curtis Mayfield-land i nya ”Black and white America” glöder det rent av till rejält.
Trötta klyschor
Men förutom att flera av dängorna lät fräschare då än nu går det inte att komma ifrån hur extremt väntat allt känns. Kravitz kastar ur sig trötta klyschor om hur vackra svenska kvinnor är, irrar ut i ett segt Santana-jam och sjunger om att vara rockstjärna i en pinsam låt från fjolårsplattan.
Han är en golden oldies-akt på riktigt numera, och man får ge honom att han inte verkar bitter över det. Tvärtom tycks han rätt nöjd med att ett helt tivoli fortfarande bryr sig.
Lenny Kravitz
Plats: Gröna Lund, Stockholm. Publik: Cirka 17 000 på området. Längd: 105 minuter. Bäst: ”Black and white America”. Sämst: ”Rock star city life”.