Publiken piggnar till – trots alla vaggvisor
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-12
till Jackson Browne
Det börjar segt. En kväll med för många vaggvisor.
Men sista halvtimmen påminner om varför Jackson Browne en gång var en av de stora.
På 1970-talet gav han oss många låtar och starka album i samma elitserie som Bruce Springsteen och Neil Young. I juni 1982 gjorde Browne en fantastisk konsert i Stockholms konserthus, med David Lindley i det suveräna bandet.
Långa nummer
Nu öppnar de kvällen ensamma på scen och gör Warren Zevons ”Seminole bingo” och Springsteens ”Brothers under the bridge” ihop. Lindley sitter ensam kvar på scen och gör tre nummer till. Väldigt långa versioner.
Lindley har sensationellt färgglada kläder och grå polisonger som är för stora för att klara gränsen som handbagage.
Men han är en underbar spelare på alla sorters stränginstrument.
Efter paus kommer Jackson Browne in med hela bandet.
Han inleder med bleka låtar, men när han går tillbaka till 70-talssångerna kommer intensiteten. ”Your bright baby eyes”, ”Doctor my eyes”, ”For a dancer” och ”Running on empty” får både bandet och publiken att piggna till. Han lägger till ”For everyman” och gör den tidigare sällan spelade ”The late show”.
Blev dunderhit
David Lindleys gamla gladrockande signatur ”Mercury blues” är första extranummer, följd av ”Take it easy” som Jackson Browne skrev för nästan 40 år sedan med Glenn Frey i The Eagles. Eagles version blev en dunderhit.
Jackson Browne har skrivit många andra väldigt bra låtar. De spelade han inte.