Behöver inte jobba hårt – men de gör det ändå
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-03
BORLÄNGE. Med Kim Wilde på scen bara några meter bort två timmar tidigare var vi nog en och annan som hoppades att hon skulle hoppa upp och göra ”Run to you” ihop med Christian Olsson, precis som på skiva.
Det händer tyvärr inte, men Fibes, Oh Fibes! ordnar till en rätt fin fest ändå, med ännu ett set mest byggt på fjolårsalbumet ”1987”.
Och låtarna därifrån har nu satt sig så djupt i den här publikens medvetande att Olsson aldrig behöver jobba speciellt hårt för att få igång åhörarna.
Det gör han dock ändå, för att han är sån. Och möjligen har bandets ursprungliga hipsterpublik lite svårt att förhålla sig till sångarens tutande i en vuvuzela eller utrop som ”Dansa Borlänge! Tänk Mallis 1988!”.
Alla andra har dock lika kul som vanligt till ”My calendar” och, inte minst, den fortfarande så effektiva ”Lovechild”.