Lekfull och läcker
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-15
Robyn är en självklar stjärna – och ett geni
På något magiskt sätt lyckas Robyn med konststycket att vara både folklig och kreddig på samma gång.
Med lite hjälp från några vänner och ett gäng väl valda coverlåtar.
Göteborgsk indierockfestival, syntiga Arvika, svenniga stadsfester, Letterman eller kreddig modetillställning spelar ingen roll. Robyn passar i alla sammanhang och skulle kunna vara ett dragplåster nästan överallt.
Nyss fyllda trettio är hennes status i popsverige obestridbar. Inte konstigt att hon äntrar scenen med en pondus värdig Mary J Blige.
Robyn glider mellan genrer lika lätt som en airhockeypuck. Inte många skulle låta lika självklara på det Dre-inspirerade beatet till ”Keep this fire burning” som på pumpiga danslåtar och Queens ”I want to break free”.
Den sistnämnda gör hon, invirad i ett stort svart flor, tillsammans med Lykke Li. Och det är varken den enda covern eller gästen Way Out West-publiken bjuds på.
Mapei gästar på Neneh Cherrys ”Manchild”, men kommer tyvärr inte riktigt till sin rätt när hon inte får rappa. Röyksopp dyker upp i rymddräkter på sin egna ”The girl and the robot” och Kleerup är med redan från start bakom trumsetet.
Och just när konfettikanonerna spottat ur sig sina sista färglada pappersbitar och man tror att konserten är slut drar Robyn fram sitt största trumfkort: Dr Alban.
Perfekta lån
Det något udda paret gör underskattade ”No coke” tillsammans som om det vore den naturligaste saken i världen och festivalens största genidrag sen spolbara toaletter är ett faktum.
Det egna materialet, som hon turnerat världen över med så länge nu, börjar kännas lite gammalt för oss här hemma och det blir inga smyglyssningar på kommande alster. Men vad gör det med en sådan lineup och perfekta lånelåtar?
Robyn har råd att vara lekfull.
Aftonbladets