Kolsvart ångest
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-10
Lou Reed besökte Sverige med sin rockopera ”Berlin”
Albumet ”Berlin” från 1973 är knappt 50 minuter långt.
Men när Lou Reed här framför sin famösa ångestrockopera i sin helhet tar det en och en halv timme innan sista låten ”Sad song” slutar.
Tillsammans med sitt band, en blås- och stråksektion och en barnkör förlänger ”The Rock’n’roll Animal” många låtar genom att idissla ett utdraget parti om och om igen. Ibland blir effekt-en hypnotisk.
Olyckliga människor
Samtidigt försvagar rundgången och alla utdragna blueskakofonier musikens täta och hotfulla atmosfär.
”Berlin” är en helvetesskildring av ett destruktivt förhållande mellan två olyckliga människor. Texterna om missbruk, otrohet och uppskurna handleder är så vassa och våldsamma att de lämnar efter sig skärsår på huden.
Och de kommer, i mitt tycke, bättre till sin rätt när musiken får vara mindre... utåtriktad.
Konserten avslutas med tre långa och starka extranummer som inte har nåt med ”Berlin” att göra – de två klassikerna ”Satellite of love” och ”Rock’n’roll” samt balladen ”Power of the heart”.
Förbluffande glad
Och det mest förbluffande är Reeds uppenbara vilja att både lyfta och kommun-icera med sin publik.
66-åringen brukar ju annars vara lika munter som frätande syra.