Så bra var Bossen i Sevilla
Publicerad 2012-05-14
Markus Larsson sätter 
– låt för låt
Badlands
Tung inledning. Tung. Publiken skriker som om de var 120 000 stycken, minst. Och utan att hämta andan glider den mörka kamplåten över i...
We take care of our own
... första singeln från senaste albumet ”Wrecking ball”. Den är hårdare och ilsknare än på skiva. Bruce spottar ur sig texten. Och utan att ta paus hamrar E Street Band vidare i...
Wrecking ball
... den här. Ljudet krånglar och ställer till övergången, men snart blir låten en fantastisk blandning av irländskt folkskrål och en storstadsserenad. ”Wrecking ball” är bland det bästa Springsteen skrivit de senaste tio åren. Och sedan växlar bandet snabbt spår igen och...
The ties that bind
... spelar den här. Den fantastiska inledningen av ”The river”-albumet. En liten överraskning. The E Street Band vägrar fortfarande vila och dånar oförtröttligt vidare...
Death to my hometown
... och satsar ett tag på irländska folktoner igen. Numret klampar fram med stålhättor. Är vi i Dublin? En snabb övergång igen. Denna gång till...
My city of ruins
... ”My city of ruins”. Balladen har ännu mer soul än på ”The rising”-turnén. Nu känns den som Stax Records på riktigt. Lång version där alla i E Street Band och E Street Choir och E Street Horns presenteras. Bruce frågar: ”Are you missing somebody”? Publiken skanderar ”Clarence, Clarence, Clarence...”. Allt slutar med ett hisnande vrål till The Big Man.
Trapped
Önskestunden är kvar även i år. Bruce hämtar ett plakat från publiken och skriker några intruktioner. ”Trapped” passar för övrigt in perfekt i setlistan.
Out in the street
Bruce skriker ”åh-oh”. Publiken svarar ”åh-oh”.
Jack of all trade
Det bästa är när New Orleans-blåset kliver fram i mitten. Då glöder balladen lika mycket som alla smartphones och mobiltelefoner som tänds i arenans mörker.
Candy’s room
E Street Band skenar som ett stort djur med onda avsikter. Gitarrerna river och sliter. Max Weinberg förvandlas till Animal i Mupparna. Mordisk version. Har sällan hört Springsteen göra den hårdare. Och jag äger drygt 156 bootlegs...
She’s the one
Bo Diddley-riffen tävlar med trummorna vem som är störst och bäst och vackrast. Tror dock att munspelet vinner på slutet.
Darlington County
Inspirerat ”sha la la”. Men det här partytricket är, med tanke på vilken låtskatt Springsteen sitter på, lite fantasilöst.
Shackle and drawn
Kan man ha eller mista.
Waiting on a sunny day
Allsång på Skansen. Upphöjt till 225. Plus moms och Rut-avdrag. På ”Rising”-turnén var låten fem plus varje kväll. Nu börjar den kännas lite pliktskyldig. En liten flicka i publiken får sjunga i Bossens mikrofon. Hon vägrar sluta. Responsen får henne att ta i ännu mer. Och så en gång till.
The promised land
Tröttnar aldrig på partiet när Steve Van Zandt först spelar det enda lilla gitarrsolot han fått göra sen, ja, 1975 och Jake Clemons följer upp med saxofonen och Bruce avslutar med munspel.
The way you do the things you do/634-5789
”The Apollo medley”. Springsteens hyllning till soulmusiken som han växte upp med. Och i grund och botten har han alltid varit mer soul än rock. Här vill han vara så nära fansen att han hoppar ner i publiken.
Because the night
Långsammare och mer sorgsen än vanligt. Till en början. Sedan börjar Nils Lofgren att slå frivolter på scen. Solot är en av kvällens största ”wow”-upplevelser. Rasande starkt, rasande bra.
The rising
Hettan från ”The Apollo medley” och ”Because the night” mattas inte precis av här.
Lonesome day
Inte här heller. ”It’s alright, it’s alright – YEAH!”. Men ”Lonesome day” har alltid känts som en cover av ”The rising”, fast svagare.
We are alive
”Det här är en spökhistoria” säger Bruce och växlar till akustisk gitarr. Börjar lågmält men utvecklas snabbt till irländskt folkstök. Tjo och tjim och tut-tut.
Land of hope and dreams
”Sevilla, let me see your hands!” ”Land of hope and dreams” har varit en älskad livefavorit sedan 1999. Men nu... den här versionen... den samlade kraften när bandet och blåset och kören trycker på med allt de har... när Springsteen börjar brandtala om ”whores” and ”kings” och ”freedom” och citerar Curtis Mayfields ”People get ready”... den känslan och passionen är oslagbar.
Extranummer
Rocky ground
Hymn om hard times och hopp. Här blir tyngden och känslan och symboliken biblisk. Körsångerskan Michelle Moores stora stund.
I’m goin’ down
Bruce plockar fram en till önskning från publiken. Men det är inte särskilt spontant. E Street band repade ”Born in the USA”-låten (sida b på vinylen) i lördags. Gitarrerna mot slutet trycker upp ens trumhinnor mot väggen och hotar dem med kniv.
Born to run
Att se glada spanjorer i alla åldrar hoppa jämfota och spela luftgitarr är en vacker syn. Kan förstå uppståndelsen.
Dancing in the dark
Obligatorisk. Varken mer eller mindre.
Bobby Jean
Extranumren känns lika förutsägbara som när The Rolling Stones avslutar konserterna med ”Satisfaction” eller ”Jumpin’ Jack flash”. Fast med den här energinivån gör det ingenting.
Tenth avenue freeze-out
Huden knottrar sig när E Street Band slår av och håller en både tyst och öronbedövande minut för Clarence Clemons.