Whitesnake skimrar som på 70- och 80-talen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-07
Whitesnake
Festival Stage, Sweden Rock Festival
NORJE. ”We got some new songs for a fucking change”, säger David Coverdale.
Det skulle inte ha märkts, om man missat Whitesnakes första album på elva år. Aprilsläppet ”Good to be bad” är en alldeles värdig återkomst, elva spår av kärleksfull, anspråkslös lördagshårdrock. Den här kvällen klargörs att det materialet är lika skimrande som sjuttio- och åttiotalets.
”Lay down your love” och ”All I want, all I need” dansar stilfullt in mellan ”Is this love”, ”Fool for your loving” och ”Here I go again”.
I öppnande ”Best years” sjunger han att det är den bästa tiden i hans liv. Ingen har heller mått lika bra på Sweden Rocks största scen 2008 som den femtiosexårige britten.
Han sjunger ofta mer rossligt än vackert, mer eftertryckligt än finstämt, och han har roligt, är glad, uppriktigt. Han verkar gilla sitt jobb. Han är en rockstjärna av allra renaste snitt.
Det här är en bättre show än headlinespelningen på samma scen för två år sedan.