WASP:s spelning kapades jäms fotknölarna
Publicerad 2014-06-07
NORJE. En sprakande avslutningslåt – vi kan kalla den ”Blind in Texas” – avbryts när ljudsystemet slår i backen.
Några rockstjärnor går surmulet av scenen med väldigt bistra miner.
Och så var det med det.
På alla sätt känns denna antiklimaxfinal i högsta grad orättvis. Som att någon skulle hälla olivolja i din kaffekopp, sno alla vänsterstrumpor i söndagstvätten, måhända släppa ur luften ur däcken när det vankas mysig familjeutflykt.
Lite så är det när WASP:s spelning kapas längs med fotknölarna. Något likt ett elakt ingrepp i något som har varit en föredömlig uppvisning i hårdrock, utan krusiduller eller egentliga omständligheter.
Så trist. För dessförinnan har det ju gått så bra.
Utan att egentligen göra så stor notis om saken har Blackie Lawless och hans band grävt sig djupt ner i sin mest bejublade 1980-talsrepertoar och spelat med en sprudlande värdig energi som genom såväl ”On your knees” som ”L.O.V.E machine” och balladparet ”Sleeping in the fire”/”Forever free”.
Vi kan kalla det en exemplarisk temperamentparad som sansas en smula i en mer genomarbetat ambitiös ”The crimson idol”-svit. En ganska så krävande stund, inte helt klippt och skuren för den ölsvingande publikken trots en en idealisk ”Chainsaw Charlie (Murders in the new morgue”), som leder fram till en tänkt finalexplosion med ”Blind in Texas”.
Och där dör ljudsystemet.
Så väldigt jättesynd.