Bastille öser skit rakt in i våra öron
Uppdaterad 2014-07-01 | Publicerad 2014-06-28
Markus Larsson om spelningen på Bråvalla
NORRKÖPING. Nämen, nu blir jag lite orolig. Så här kan vi inte ha det.
Om Bastille döpt om sig till Pastill och sålts i en tablettask på 7 Eleven skulle jag förstå poängen bättre. Men att lyssna på dem?
Ni som står och diggar – vi måste prata med varandra. Nej, jag skojar inte. Och, ja, jag tittar hellre på er än det som utspelar sig på scenen. Ni är fantastiska och vackra och festivalens hjärta.
Men ni förtjänar så mycket bättre än ett gäng halvgamla killar som skriver gummiboll-studsig pop, döper låtar efter gamla italienska städer som begravdes av ett vulkanutbrott, gör slappa covers på "No scrubs" med TLC och står och visslar med trumpinnar.
Det är något fuffens med den svenska popundervisningen. Det finns uppenbara brister där. Eller så har ni inte gjort er hemläxa. Jag vet, det är lätt hänt.
Skyfflar in skit
Men ni borde ta en kaffe med mig och min kompis "Loaded". "Loaded" är en skiva med The Velvet Underground. Jaja. Jag vet. Det är en jättegammal rockplatta. Men man måste kunna några viktiga grundämnen, annars är det lätt att tappa kompassen. Framför allt med tanke på hur mycket bajs som företagen försöker skyffla in i era öron.
Rocken är viktig. Det var där allt började. Och utan rocken skulle ni nu stå på Bråvalla och stirra på tomma scener utan ljud. Hur kul skulle det vara? Rocken existerar fortfarande, om än i andra uttryck och skepnader än, exempelvis, The Velvet Underground. Men det kan vi ta någon annan gång.
Tro bara inte på dem som spottar på rock'n'roll. Deras näsor växer som på trädockan Pinocchio varje gång de tar en ny selfie. Känner ni till Pinocchio? Hans näsa växte alltid när han ljög.
Lyssna – på något annat
Men jag ljuger inte för er. Se mig och "Loaded" som två vänliga farsor på stan som vill ge er en klapp på axeln, eller visa er till rätt hållplats där bussar eller spårvagnar kan skjutsa hem er.
Lyssna på "Loaded". Lyssna på "Who loves the sun", "Sweet Jane" och min personliga favorit "Oh! Sweet nothing". Lyssna på Lou Reed.
Tro mig, där finns allt som Bastille inte är.
"Loaded" kommer också göra det lättare för er att stå ut med det här skitlivet.
Ok?
Tack för visat intresse. Ni är bäst.
Rock on.