Vansinnigt bra på att vara M.I.A
Publicerad 2014-06-27
Så många 
får konserten på Bråvalla
NORRKÖPING. Chockverkan må vara mindre nu.
Men M.I.A. är fortfarande vansinnigt bra på att vara M.I.A.
För nio år sedan, när Mathangi ”Maya” Arulpragasam kom med sin lika genrekorsande som genrekrossande idé om hur musik kunde vara på debutalbumet ”Arular”, var nästan själva idén nog.
M.I.A. körde över popvärlden med sina skrikigt kolorerade kaskader av hiphop, grime, pop, indisk bhangra, reggae, electro, punk, humor, sex och politik, inte sällan med kontroversiell och utmanande twist.
2014 är hennes stilblandning nästan en genre i sig, och influensen på artister som till exempel svenska Elliphant är påtaglig. En trendkänslig popvärld skulle i det läget lätt kunna få för sig att vända M.I.A. ryggen och gå vidare till nästa idé men den brittisk-tamilska multikonstnären är fortfarande för bra och kul för att vi ska ha minsta lust att göra det.
När torsdagen precis blivit fredag kliver M.I.A. på med en dj, tre dansare och ett konstant sprakande videocollage i neongrönt, neonorange, gult och rött. Vi som har sett henne förr blir möjligen inte längre fullt lika chockade av kraften i den hårda, röjiga, och inte minst genuint svängiga mångkulturella attacken mot sinnena men M.I.A. är numera en så slipad entertainer att hon konstant driver showen framåt.
Låtarna från senaste albumet ”Matangi”, som ”Bring the noize” och den underbart Shampoo-influerade ”Double bubble trouble”, växer inte oväntat rejält på scen. ”Galang” och ”Paper planes” börjar kännas som evergreens och ”Bamboo banga” är värd att älska bara för att den bygger på Jonathan Richmans ”Roadrunner”.
I slutet fyller M.I.A. scenen med dansande tjejer ur publiken och lämnar oss med uppmaningen att inte glömma Julian Assange och Edward Snowden men budskapet hon verkligen skickar med sin publik hem i natten sammanfattas bäst av en rad i hennes låt ”XR2”:
”Some people think we're stupid but we’re not”.