Det ylas, juckas - och tokdansas
Publicerad 2013-08-10
En konsert? Ett performance? En tonsatt teaterföreställning?
Nej, jag vet faktiskt inte riktigt vad det är jag ser. Bara att jag kommer bara med mig det länge, länge.
Egentligen är allt bara fullkomligt logiskt. The Knife är kända för att bryta mot alla konventioner, och så även ikväll. Shaking the habitual-show kan närmast liknas vid ett konstverk.
Ett konstverk som inleds med att en tokig publikuppvärmare i peruk och rosa tajts sätter hela Slottsskogen i rörelse. Rumpor skakas. Muskler stretchas. Och därefter blir det aldrig stilla igen.
I neon
En ensemble bestående av tio musiker och dansare ser till att det hela tiden händer någonting under strålkastarna. Det ylas, juckas mot scengolvet och någon går loss på en harpa med strängar som lyser i neon. Och framför allt så dansas det. De som önskar bjuds till och med på en kurs för att hänga med i koreografin till de nya låtarna.
En upplevelse
I vissa ögonblick verkar dock ensemblen mer intresserade av att roa varandra än publiken, vilket är synd. Och ja, självklart är det ofrånkomligt att musiken hamnar i skuggan av allt spektakel, men det är liksom skitsamma i kväll.
The Knife bevisar att en konsert kan handla om så mycket mer än att pumpa ut låtar till publiken.
Ibland är det mer värdefullt att servera en minnesvärd upplevelse.
The Knife
Plats: Way out West. Längd: En och en halv timme. Bäst: Finalen, ”Silent shout”, hade inte kunnat bli mer fulländad. Ett hysteriskt snyggt nummer. Sämst: Aouch. Det blev kanske ett mikrofon-yl för mycket mot slutet.