Den svenska björnstammen effektiv & naiv partybensin
Publicerad 2012-06-01
HÄSSLEHOLM.
Den Svenska Björnstammen
Konsert på Siesta, Hässleholm Bäst: Man förstår varför ”Vart jag mig i världen vänder” blev en hit. Sämst: Så mycket mer av värde har de inte.
Vad är det här då? Sju konstnärsmänniskor från Norrköping som försöker bygga scenshow av konceptet ”killarna som valdes sist på gympan”.
Gruppen som av alla möjliga namn i hela världen har valt Den Svenska Björnstammen gör musik som är något slags spartansk blandning av electropop, hiphop och svenskspråkig emoindie.
De står på Siestas största scen tack vare fjolårsmonsterhiten ”Vart jag mig i världen vänder” och det känns som att de gör bäst i att njuta av stunden i solen, för ingen annan av låtarna är i närheten av samma explosivitet.
Varken bra eller dåligt
Bandmedlemmarna far omkring på scen i vita t-shirts och kortbyxor och spelar dragspel, fiol och taffligt munspel över de spartanska elektroniska beatsen. Ingen sjunger bra men inte heller dåligt på ett intressant sätt.
Vad de emellertid lyckas med är att göra musik som är både enkel och effektiv att studsa upp och ned till.
Blir irriterad
Och när kvällen dra mot midnatt och både tömda vintetror och svepande polarvindar får folk att vilja röra på sig förstår jag självklart att Den Svenska Björnstammens låtar om att dansa till dansmusik och bete sig som djur kan fungera som både partybensin och balsam för en viss sorts unga outsiderkänslor.
Själv har jag emellanåt rätt svårt att inte bli irriterad på all medveten naivism.