”Damerna gör honom värdelös dagen efter”
Publicerad 2013-11-17
Nöjesbladet mötte Bastille under Sverigebesöket
Han packade nålar, från en box till en annan – och mobbades av chefen.
Ett par år senare är Bastille årets stora popsensation.
– Vi har alltid trott att vi ska misslyckas, säger sångaren Dan Smith.
Det är andra gången brittiska Bastille är i Sverige.
I år.
Men supersuccén har slagit till snabbt. Främst sätter det sig på minnet.
– Har vi varit i Sverige förut? Hm. Jo, säger sångaren Dan Smith.
– Vi spelade den där festivalen, va?, säger basisten Will Farquarson.
– Vad heter den? Hm. Vad hemskt. Jag minns inte. Men det är i alla fall första gången vi är i Stockholm, va?
”Tjejerna trodde jag var pervers”
I går spelade Bastille på ett utsålt Fryshuset/Arenan. Spelningen var tvungen att flyttas dit, efter ett massivt publiktryck.
Ett mått på framgången är att singeln Pompeii har spelats över 70 miljoner gånger på Spotify. Mer än Eminems senaste.
– Det är läskigt. Löjligt. Livet har förändrats så mycket i år. Vi har alltid trott att vi ska misslyckas. Och det gör vi fortfarande. Det är en konstig situation för oss. Folk kommer för att de vill se oss spela, säger Dan.
Bandet bildades 2010.
Då repade de på nätterna – och tog vilka jobb de än kunde få på dagarna.
– Det var deprimerande. Jag hade massa skitjobb. Jag gjorde kliniska tester på ett sjukhus. Men min chef mobbade mig. Så det var tråkigt. Då började jag jobba på ett helt tomt kontor. Arbetsuppgiften var att packa nålar, från en låda till en annan. Det fanns ingen att prata med, och jag fick inte lyssna på musik, säger Dan.
– Jag var en modellscout. Men jag var värdelös. Tjejerna trodde att jag raggade på dem. Jag stod utomhus i kylan, tio timmar per dag och alla tjejer trodde att jag var pervers, säger Will.
Inga tjejer i logen
Inför intervjun lägger Bastilles turnémanager upp kvällens plan med bandets crew.
Det finns en tydlig regel:
– Jag skulle gärna eskortera några trevliga unga damer till Dan. Han är ju singel. Men då blir han packad och är helt värdelös dagen efter. Det går inte att säga det till honom. Han är i total självförnekelse sedan han blev en sådan stjärna, säger managern.
När jag citerar honom för bandet blir de först knäpptysta.
Sen börjar de skratta.
– Det är förtal! Om bara det kunde hända oftare. Tänk om mitt liv varit så intressant, säger Dan.
– Det är faktiskt den största myten med att spela i ett band. Att kvinnor kastar sig efter dig, säger Will.