Lenare röst än kattpäls
Publicerad 2012-04-26
Så många 
får Michael Kiwanukas konsert
Michael Kiwanuka
Konsert på Kägelbanan, Stockholm. Bäst: ”May this be love” och ”Always waiting”. Sämst: Musikens stämning är ofta bättre än låtarna.
Från början byggde uppmärksamheten på en omröstning.
På brittiska BBC:s lista ”Sound of 2012”, där branschfolk och kritiker röstar fram de senaste och mest lovande talangerna, var Michael Kiwanuka etta. Tidigare har omröstningen vunnits av namn som Adele och 50 Cent.
Folkpop och soul
Om Kiwanuka någonsin blir lika stor och populär som Adele kommer den här kvällen med tiden att bli en exklusiv ”Fan, jag var där!”-konsert. Och betydligt fler än 550 personer kommer säkert också att påstå att de faktiskt var på plats innan ”the next big thing” hände.
Men just nu är Michael Kiwanuka en bra spelning på en onsdag.
24-åringen är aktuell med debutskivan ”Home again”.
Föräldrarna flydde från Idi Amins diktatur i Uganda och han växte upp och bor i London.
Och det är imponerande hur lätt och elegant han flätar ihop brittisk folkpop med amerikansk soul. Det låter som att Nick Drake har flyttat till Memphis.
Vänliga melodier
Rösten är oklanderlig. Funken är mjukare än kattpäls. Och melodierna är så vänliga och sympatiska att de skulle hjälpa gamla damer och farbröder över gatan.
Det som saknas är riktigt starka och distinkta låtar. Materialet räcker inte för att fylla 90 långa minuter. Och det är rätt talande att en cover gör det största intrycket.
Versionen av ”May this be love” är lika rörande och varm som den lilla anekdoten när Kiwanuka berättar att Jimi Hendrix övertygade honom att det var coolt för en svart man att spela gitarr.