Segt när det bara går på tvåans växel
Publicerad 2014-05-19
Så många 
får The War on Drugs
Det är svårt att inte gilla en person som har en stående sökning på Ebay efter denim. Sångaren och gitarristen Adam Granduciel letar envist efter den perfekta jeansjackan.
The War On Drugs från Philadelphia uppträder egentligen bara som ett band live. Annars är det i princip Adams soloprojekt. Och på senaste albumet ”Lost in the dream” faller alla bitar på plats.
Skivan magnifik
Adam Granduciel silar varsamt amerikansk rotrock genom ett distat indiefilter. Det är inte ofta en sångare som försöker frasera som Bob Dylan i ”Tangled up in blue” även får en att vilja leta upp skivor med Tears For Fears eller Don Henley.
”Lost in the dream” är magnifik. Konserten är det inte. Musiken kör på tvåans växel, alldeles för länge och i ett och samma loja tonläge.
Långa solon
Mitt i setet muttrar Adam, efter att publiken inte har reagerat tillräckligt mycket på att han nämnt Eric Clapton, lite surt:
- Jag förstår er, jag är också trött.
Som så många Åke Tråk före honom försöker Adam Granducielatt kommunicera genom extralånga gitarrsolon. Gärna med ryggen mot publiken
Till slut applåderar man i förhoppningen om att han ska sluta
Snälla, sluta.
The War On Drugs
Konsert på Debaser Medis, Stockholm.
Bäst: De inledande 45 minuterna.
Sämst: Resten.