Landar direkt i bröstkorgen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-07-16
Regina Spektor är destruktivt tjusig
För nio dagar sedan, under pågående turné i Schweiz, drunknade Regina Spektors cellist Dan Cho. Han begravs i dag.
Det är förklaringen till stämningen här.
Folk som såg henne på förra turnén har beskrivit henne som ”sprallig”. Jämfört med nu är det en motsatsbild. Det här är en lågmäld, långsam föreställning, upphängd mot en rosamolnig, solregnig himmel. Det är många gånger destruktivt tjusigt. Det är många gånger bedövande statiskt.
Slutet fastnar
”Blue lips” försvinner i publikprat, slutet fastnar i novellvisorna ”Somedays” och ”Genius next door”. Samtidigt är ”Better”, ”One more time with feeling” och ”Laughing with” supereffektiva, landar direkt innanför bröstkorgen, som vore de målsökande efter drabbande beröringspunkter.
Lugn festivalupptakt
Det krävs stunder som larmiga, dramatiska ”Machine” för att ta kommando över kvällen, denna lugna festivalupptakt. Med en trummis och en violinist hamrar hon ut den över området, tvingar sig in i sorlet.
Lika militant rörande är hon i bestämda ”Après moi”, den första låten hon spelar efter att ha pratat om Dan Chos olycka.
”I must go on standing”, sjunger hon, med autentisk laddning i varje ord.
Det är värdigt och samlat, terapeutiskt och stillsamt.