Starkt men lätt

Håkan Steen

Lucinda Williams radar upp en serie starka spår

Little honey (rock)

Det är självklart inte så enkelt som att Lucinda Williams är lycklig igen. Hennes storhet sträcker sig längre än till förmågan att leverera the blues.

Så att hon åter hittat kärleken är knappast anledningen till att ”Little honey” aldrig drabbar lika hårt som klassiska ”Essence” eller förra albumet, beckmörka ”West”. Snarare handlar det om viss brist på riktning.

Albumet radar upp en serie starka spår – hör rockiga ”Real love” eller souldrypande ”Tears of joy”.

Men där Williams tidigare skivor i sin stämning känts som gedigna, sammanhållna verk är det här mer bara en samling bra låtar, med vissa lättviktiga undantag.

Jag har inget emot Elvis Costello-duetten ”Jailhouse tears”, men den låter mer som ett uppsluppet försök att göra en countryduett med extra allt än något som verkligen vill beröra. Covern på AC/DC:s ”It’s a long way to the top” känns mest bara sökt.

”Plan to marry” är emellertid helt omistlig. En naken ballad om tron på kärleken, trots att den aldrig är svaret på livets alla frågor.

Williams om någon vet ju hur bräcklig lyckan kan vara.

Bästa spår: ”Plan to marry”.