Williams - löjligt begåvad

Kathryn Williams

Plats: Södra Teatern, Stockholm. Publik: 400 (utsålt). Längd: 80 minuter. Bäst: "Madmen and maniacs". Sämst: Någon mer tempohöjning hade kanske inte varit fel, trots allt. Fråga: Hur länge måste vi vänta på nästa platta?

I somras på Accelerator var det varmt och trångt och publiken stod upp och Kathryn Williams satt ned och inte speciellt många såg eller hörde speciellt mycket.

Nu är det Södra Teatern, kanske den lämpligaste konsertlokalen i hela världen för en artist som denna löjligt begåvade singer-songwriter från Newcastle. Och äntligen får vi precis den konsert vi hade hoppats på då.

För Kathryn Williams låtar kräver verkligen stillhet och ro.

Det är hudlöst intim popmusik med lätt folkanstrykning. Och precis som andra begåvade melankoliker, som Ron Sexsmith eller Lloyd Cole, vet hon att blanda upp det vemodiga med ljus och hopp, för att verkligen nå fram.

Således blir det värsta sitdown-komiken mellan låtarna.

Men bäst är förstås Kathryn Williams när hon sjunger. Som i "We dug a hole" eller helt nya "Swimmer".

Där bevisar hon med all önskvärd tydlighet att hon är mer än ett modernt kvinnligt svar på Nick Drake.

Och med bara två album i ryggen är hon långt ifrån färdig. Det känns tryggt.

Håkan Steen