Staind - äkta ångest

Plats: Annexet, Globen, Stockholm. Publik: Entusiastisk. Längd: En timme. Bäst: Den tunga, svarta ångeststämningen. Sämst: Det blir lite segt ibland när alla låtar går i samma tempo och har liknande uppbyggnad. Fråga: Var kommer all ångest ifrån?

Staind upptäcktes av Limp Bizkits Fred Durst men det behöver man inte hålla emot dem. Till skillnad från andra metalkollegor på besök (läs: Nickelback) har de en diger katalog av starka låtar, trots att "Break the cycle" är det enda fullängdsalbum de släppt hittills.

De har också en lite dämpad attityd som utgör en befriande kontrast till alla maniska band man annars konfronteras med. Det dröjer över en halvtimme innan sångaren Aaron Lewis säger något mellan låtarna och då handlar det om lågmälda och sparsamma kommentarer. Den smärtsamma ångestladdningen känns dessutom äkta och ärligt menad.

Just Lewis personliga röst och de melankoliska sångmelodierna är det som gör Staind till något mer än ett vanligt metalband med ett knippe standardriff. Om de vågar låta ännu mer ångest komma fram och ser till att hålla Fred Durst borta vet man aldrig var det kan sluta.

Johanna Strömqvist (noje@aftonbladet.se)