Iron Maiden – på liv och död

Den brittiska evighetsmaskinen är starkare än på många år

A matter of life and death (metal)

Låt oss inte hymla här.

Iron Maiden ÄR en institution och skulle därmed kunna spela in ett album bestående av högljudd flatulens – och ändå få sina smått fanatiska beundrare att hälsa det likt ett kejserligt utspel.

Men? icke då.

26 år efter skivdebuten är den brittiska evighetsmaskinen starkare än på många år, och att ”A matter of life and death” rymmer gruppens starkaste låtkollektion sedan ”Seventh son of a seventh son” (1988) är ingen överdrift. Enbart ett konstaterande.

Där ”Dance of death” skrevade aningen för mycket är järnjungfruns 14:e studioverk påfallande sammansatt och i realiteten är det bara inledande Thin Lizzy-passningen ”Different world” som avviker från ledet. Därutöver målar sextetten med en palett som rymmer hela färgskalan och alla stämningar som tänkas kan.

”For the greater good of God” erbjuder fagra ”The clairvoyant”-rysningar, ”These colours don’t run” känns redan som en klassiker och i sammanhanget är även inte helt självklara singelettan ”The reincarnation of Benjamin Breeg” helt naturlig.

Konsekvensen är en mäktig låtsvit som inte ens en luddig ljudbild – så bräcklig att den i sig nära nog renderar lägre betyg – lyckas skjuta i sank.

Det är på riktigt. Ärlig metalestetik draperad i fashionabel sammet, solkig kamouflage och svart skinn på samma gång.

Det är på liv och död.

Bästa spår: ”The longest day”.

Mattias Kling