Robbie sätter mycket på spel
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-10-25
Aftonbladets Håkan Steen är förtjust i stjärnans leklusta
Rudebox (pop)
Man måste beundra Robbie Williams. ”Rudebox” är inte skivan som världen förväntar sig av honom, troligen inte heller den skiva världen vill ha.
Men Robbie gör den ändå, full med The Streets-twistad rap, knasig electro, discocountry, Manu Chao-covern ”Bongo bong”, en låt om Madonna och en låt om Pet Shop Boys – båda ihop med de sistnämnda–samt den märkliga, Casio-blippande singeln ”Rudebox” där han spottar rader som ”dance like you just won at the special Olympics”.
EMI:s guldkalv har, som ni märker, inte fallit till föga för några marknadsundersökningar. Han fortsätter att gå på magkänsla, och vill bara ha så roligt som möjligt.
Samtidigt passar han på att göra upp med sitt tonåriga 80-tal och sitt Take That-skruvade 90-tal. Han sjunger dessutom om droger på ett sätt som gör det väldigt tydligt att det långt ifrån alltid är jättekul att vara Robbie Williams.
Och han är förstås inte hur apart som helst, ”She’s Madonna” borde till exempel knappast kunna undvika att bli en hit.
Men det är ändå upplyftande att höra en av de riktigt stora artisterna sätta så här mycket på spel.
Att vissa låtar i sin leklusta blir smått olyssningsbara förlåter vi honom gärna. Det känns nästan som en del av grejen.
Bästa spår: ”We’re the Pet Shop Boys”.
Lyssna och sätt betyg på veckans plattor!
Här är veckans alla recensioner!
Håkan Steen