Lekfullt – sedan rena vansinnet

Joacim Forsén

Så många får Soundtrack of our lives fjärde avskedskonsert

Med sex exklusiva kvällar vigda åt lika många album tar nu Göteborgsbandet The Soundtrack of our lives farväl på Södra teatern i Stockholm.

Nöjesbladet är på plats och recenserar hela veckan.

Fjärde konserten: ”Origin vol. 1”.

Om man som The Soundtrack of Our Lives väljer att avsluta karriären med att summera den in i minsta detalj måste det få bölja lite. Vissa skivor är kanske egentligen bättre att plocka låtar ifrån är att bygga hela konserter på. ”Origin vol. 1” är ett sånt album, gott om bra musik men få omedelbara hits.

Fjärde farvälkvällen på Södra Teatern känns därför modig men markant annorlunda än gårdagens explosiva kavalkad. Lekfull och ännu mer familjär. Som att vi snarare gör det här tillsammans än publik och band för sig.

Ebbot råkar köra fel mellansnack och berättar anekdoter som när Jane Birkin under inspelningen av ”Midnight children” tyckte att han påminde om ett vildsvin. Basisten Kalle Gustafsson är plötsligt försvunnen och ”Age of no reply” jamtänjs till drygt tio minuter.

Nytt vägskäl

Det är kul, lössläppt och underhållande. Däremot inte riktigt lika emotionellt drabbande.

I sista timmen, med en vansinnesladdad ”Bigtime” som vägskäl, får vi ändå en knäckande påminnelse om varför det här är ett av Sveriges allra största rockband.

Sorgsen avrundning

”Transcendental suicide” blommar ut fullständigt, extranumren ”Confrontation camp” och ”Sister surround” är minnen att prata om i decennier. Och till slut finns vemodet där igen. När Ebbot tillsammans med Martin Hederos avrundar kvällen med en sorgset vacker ”Tonight” väger texten tyngre än någonsin.

The Soundtrack of Our Lives

Konsert på Södra Teatern, Stockholm. Bäst: En enormt vacker ”A room without a view”. Magiska versioner av ”Bigtime” och ”Sister surround”. Sämst: Att det bara är två kvällar kvar.