Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Dystrare – men den biter sig fast

Uppdaterad 2013-02-05 | Publicerad 2013-01-18

Så bra är Local Natives nya skiva

Local Natives visar med nya albumet att de har växt väldigt mycket sedan debuten.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Local Natives

Hummingbird

Frenchkiss Records/PIAS/­Border

FOLKROCK Det har varit ytterligheternas tid. På några få år har Los Angeles-bandet fått sitt genombrott, backats upp av stråkorkester i pampiga Walt Disney Concert Hall och sett spelningarna bara bli större och större. Turnéerna har avlöst varandra.

Det självfinansierade debutalbumet förverkligade mer än de vågade drömma om. Men precis som för många andra kompisgäng som slår igenom och äntligen kan leva på sin musik har Local Natives under samma period sett den nya vardagen skava. Själva beskriver medlemmarna hur de två senaste åren har innehållit de högsta topparna någonsin, men att de samtidigt har kämpat sig igenom sina livs djupaste dalar. Kampen att hålla ihop relationerna parallellt med turnerandet. Slitningar i bandet och ett tufft uppbrott med basisten Andy Hamm. Sångaren Kelcey Ayer har förlorat sin mamma.

Med känslorna efter den här turbulenta tiden i kroppen återvänder Local Natives med en uppföljare som sjuder av erfarenheter och utveckling. Det är visserligen lätt att känna igen bandet, mycket så klart tack ­vare de körmagiska sångharmonierna som bandet har gjort till sitt signum. Men det pukbultande drivet som präglade hela debuten har fått stå tillbaka. Ljudbilden breddas nu ända ut i kanterna, med handklapp, basiga syntar och elektronik. Som att svänga av en smal knackig landsväg och ut på en enorm motorväg får musiken här fritt spelrum. Alla dörrar står vidöppna.

”Hummingbird” är mindre direkt, dystrare och mer eftertänksam och sätter samtidigt den fina ”Gorilla manor” i ett litet annat ljus. Uppföljaren är ett så gediget hantverk att debutens lätt naiva valpighet plötsligt träder fram. Local Natives har växt så mycket på de här åren att det är dags att sålla dem till alla de där indierockbanden som plötsligt fyller ­jättelokaler här i Sverige.

Men framför allt, ”Hummingbird” biter sig fast och är omöjlig att lägga ifrån sig. Och så mångfasetterad att den nästan låter annorlunda för varje lyssning.

Fotnot: ”Hummingbird” släpps 25/1.

Följ ämnen i artikeln