Generaldynga, U2
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-20
Markus Larsson: Bandet får tre minuter att kännas som 30 dagar
ROCK Vilken generaldynga.
Jag brukar alltid försvara detta band, men ... herregud i himlen.
”Get on your boots” är den första singeln från U2:s kommande album ”No line on the horizon”. Och låten, eller rättare sagt ”låten”, är ett riktigt trestegshaveri.
Så fort singeln startar börjar man ana oråd.
U2 maler fram ett monotont och obehagligt maskingroove. Det låter som att The Edge, Bono, Larry Mullen, Jr och Adam Clayton har fastnat inuti en cementblandare – och de kan inte komma loss.
Det andra man lägger märke till är texten. Eller rättare sagt ”texten”.
Bono klipper och klistrar ihop lite ord på måfå, ungefär som Bob Dylan i ”Subterranean homesick blues”. Bono sjunger bland annat om att Satan gillar bombhot, att kvinnor är framtiden, sexiga stövlar, glass, kärlek, bensin och att han inte vill prata om krig. Inte nu i alla fall.
Börjar jävlas
Sen, som den lilla kakan till kaffet, börjar gruppen att jävlas på allvar. En ful trummaskin klampar in och hinner förvandla låten till en direkt olyssningsbar sörja innan Bono börjar gapa om stövlar igen.
U2 har besökt liknande ljudterritorier förut, exempelvis i låtar som ”The fly” och ”Vertigo”. Men de har aldrig tidigare struntat i melodier och refränger och struktur på samma obegripliga sätt.
Det enda förbluffande med ”Get on your boots” är att gruppen lyckas få tre minuter att kännas som 30 dagar.