Bleka känslor

Daniel Lindströms nya låter jolmigt grått

Nån slags verklighet (pop)

Efter ett framgångsrikt debutalbum verkar planen nu vara att göra ”Idol”-vinnaren Daniel Lindström riktigt folkkär med en platta på svenska.

Det är möjligt att det fungerar. Vi lever ju i landet där Patrik Isaksson är en etablerad artist, och det är i precis samma ”vanlig kille med känslor”-segment som Lindström försöker hitta en plats.

Men mätt på någon annan skala än Patrik Isaksson-skalan är detta ingen stor skiva.

Där Lindström förra gången åtminstone lyckades odla lite av sin tveklösa soulkänsla bleknar hans röst betänkligt i den här blandningen av tuffsnäll radiopop och duktiga ballader.

Troligen främst på grund av texterna. Samtliga är Lindströms egna, helt eller delvis, och det märks att Umeå-sonen inte är van att skriva på svenska.

Han har att ta av – ett nyligen brustet förhållande – men stjärnor faller, morgnar föds och blickar säger mer än tusen ord i en sådan utsträckning att det som kunde ha blivit starka känslor bara låter jolmigt grått.

Och varför en cover på Mauro Scoccos ”Sarah”? Är det inte hög tid att klippa ”Idol”-banden nu?

Bästa spår: ”Beslut”, möjligen.

Håkan Steen