Intimt – men för mycket
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-28
Ulf Lundell hade turnépremiär i Göteborg
GÖTEBORG. Ulf Lundell är ute på arenaturné igen men idén och känslan från de intima höstkonserterna hänger kvar.
Det är bara lite mer av allting. Eller ganska mycket mer.
Ulf Lundells intima och till stor del akustiska turné i höstas var hans bästa på väldigt länge.
Han hittade ett eftertänksamt och värdigt tonfall som kändes förlösande efter åtskilliga sentida vändor med allt mer ansträngt larmande bootsrock.
Detta mycket tack vare det nya, unga band som såg på hans musik med nya ögon och plockade fram hittills oupptäckta organiska nyanser i hans sånger.
Dynamiskt
Känslan sitter kvar när Lundell nu tar låtarna från senaste albumet ”Omaha” på arenaturné. Det är en lika dynamisk show som i höstas, med skillnaden att det nu är OK att trycka distpedalen i botten ibland.
Vilket det tycks finnas ett uppdämt behov av.
Lundell frågar hur vi mår, frågar om det är kris och säger sedan att 45 sidor prinsessförlovning i Aftonbladet tyder på att det är en väldig kris.
Han sjunger en lysande ”Gammal Dodge” för de Saab-anställda i Trollhättan och skickar hem oss med en febrig ”Folket bygger landet”.
Smeker med silkesvantar
Innan dess har vi fått stora, kanske väl stora, delar av albumet ”Omaha”, sällan hörda gamla nummer som ”Kitsch” och Bowie-tolkningen ”Elden”, ett medley med sentida lundellspringsteensk boogie och en ”Ut i kväll” där Lundell faktiskt nästan får oss att tro att ingen här inne är äldre än 22.
Samtidigt är 30 låtar Lundell på tre timmar om inte rekordlångt så en väldigt stadig dos, särskilt som Scandinaviums akustik knappast smeker musiken med silkesvantar.
Hur kul Lundell än har på scen hade han nog gjort klokt i att lämna oss åtminstone lite hungrigare.